Emelie Appelholm Bergbohm har givit ut boken "Kyrklandet", fakta och fantasi och de gotländska kyrkorna , skrivna med ett anslag som också barn kan ta till sig av.
På Gotland är kyrkan central, inte minst som byggnad. 92 medeltida kyrkor, till det ett antal ruiner och kapell. Från varje torn syns ett annat och centrum av en socken är alltid just kyrkan.
Detta faktum fångade Emelie Appelholm Bergbohm när allt annat i livet sattes på paus.
Våren 2020, Covid-19, det skulle vara över på någon månad men vi vet hur det blev, det tog ”aldrig” slut.
– Jag var tvungen att avveckla min kulturbolagsfirma i Stockholm vilket var en sorg, men samtidigt gav det mig en biljett hem till Gotland som jag är tacksam över i dag.
Men, för att ha något att göra när det mesta var satt under restriktioner satte hon sig på sin gamla treväxlade Merida som och fick när hon var 14 och trampade iväg.
Det var den 30 juni. Tre veckor och 72 mil senare var projektet över.
– Jag började med Fårö och slutade i Sundre, sammanlagt blev det besök i 100 kyrkor, där jag skrev en liten text om var och en.
Varför just kyrkor?
– Jag anser mig inte särskilt kyrklig, men kyrkorna är så mycket mer än det sakrala. Det är människor, tro, platser där avgörande saker hänt genom så många år. Det finns så många bottnar och komplexa historier att berätta.
Sommaren 2020 cyklade Emelie Appelholm Bergbohm mellan 100 gotländska kyrkor, nu har cykelturen blivit en bok.
Emelie landar i sina korta berättelser om varje kyrka i detaljer, föremål eller människoöden med utgångspunkt från fakta, folksagor och sägner.
Från kutatavlan i Fårö kyrka, den som berättar om hur 15 säljägare 1603 drev iväg på ett isflak tills de efter två veckor nådde svenska fastlandets kust…
…till Marias tårar i Sundre, Maria som står som skulptur i den kyrka ifrån vilken det går att se havets horisont.
Hon sörjer sin son, Jesus, som gått bort. Ögon och mun är så naturligt gjorda att det för betraktaren går att känna hennes sorg.
”I Sundre är det väldigt tyst, förutom suset från vågorna och vinden. I den tystnaden kan du kanske höra Maria gråta” skriver hon.
Människor kedjade till en djävul, berättelsen om den yttersta domen kan ses i Lummelunda kyrka. Jenny Svenberg Bunnel har gjort omkring 100 illustrationer till boken.
Däremellan väggmålningen i Bäl där det ser ut som att två kvinnor pussas. Vad betyder egentligen det?
…och vem står egentligen på Jesus högra sida under sista måltiden som den skildras vid altaret i Fleringe? Är det Johannes, som det står i Bibeln, eller är det faktiskt Maria Magdalena?
– Kan det funnits en kvinna bland männen, funderar hon. I den meningen är det kanske en bok ställer en del frågor också om kyrkans dubbelmoral genom åren.
I det fallet är Tofta kyrka hennes favorit. Förr i tiden satt kvinnor och män på var sin sida mittgången i kyrkan, predikstolen alltid på männens sida.
– Inte i Tofta, där står den på kvinnornas sida, de som av naturen har sämre intellekt. Kom prästen närmre skulle det hjälpa dem att förstå! Det är så himla absurt.
"Kyrklandet" är ingen guidebok, istället ställer Emelie Appelholm Bergbom frågor och spinner vidare från fakta in i fantasin.
Emelie Appelholm Bergbohm har bollat sina texter mot Johannes Svanerud, präst i Svenska kyrkan och med masterexamen i kyrkohistoria.
Men framför allt har den nära 200 sidor tjocka boken illustrerats av Jenny Svenberg Bunnel. Fria tolkningar av altartavlor, apostlar, dopfuntar och gravkors.
Emelie säger att hon genom sin cykeltur – helt utan punktering – fått en helt annan syn på kyrkans betydelse.
– Tidigare har jag upplevt dem som mörka och ointressanta, något som är på väg ur vår samtid. Man kan säga att jag blivit motbevisad. Även om kyrkan som organisation har mycket att jobba med finns det en enorm värme och framförallt ett kulturarv som är av största vikt att bevara.
Här startar cykelturen den 30 juni 2020. 72 mil senare har Emelie Appelholm Bergbohm besäkt 100 gotländska kyrkor.