Hon såg sig själv som en gammal dansare när hon 1985 flyttade till Gotland. 36 år senare håller Helena Högberg på som bäst och förbereder sitt framträdande på 70-årdagen. Rörelserna har blivit mer sparsmakade och lite långsammare, men man blir aldrig för gammal för att dansa. Åren ger en livserfarenhet som förmedlas i gesterna.
– Jag behöver inte så stort svängrum längre, så jag övar hemma i vardagsrummet, säger Helena Högberg och tillägger att det svåraste numera är att komma ihåg sin egen koreografi.
Det blir alltså en dansföreställning på 70-årsdagen. Föreställningen ”Spår” sätts upp på Teater Tr3 i Stockholm. Förutom Helena Högberg medverkar nio andra dansare som framför varsitt solonummer som en liten present. Och Helena är inte äldst.
– Nej. Jannie Berggren är 71, men fortfarande en fantastisk flamencodansare.
Förutom ”Spår” visas Susanne Svantessons film ”Kroppen talar alla språk”, om Helena Högberg liv med dansen. Filmen är 40 minuter, och det räcker inte för att sammanfatta allt.
När Helena Högberg flyttade till Gotland och blev femte generationen i släktens hus i Slite var hon nybliven mamma och trodde hon lagt den professionella karriären som dansare bakom sig. Att det trots det blivit ett liv fyllt med dans märks av mängden artiklar i GA:s arkiv.
– Jag blev mottagen med öppna armar på Gotland.
Helena Högberg medverkade till att gymnasiet fick ett dansestetiskt program, hon blev danskonsulent och såg till att kommunen tog fram ett handlingsprogram för dans. En dansgrupp för kvinnor +35 år startade 1998, och några år senare en motsvarande grupp för män. Hon såg till att äldre amatörer fick uppträda ihop med yngre professionella dansare.
2004 startade Helena Högberg Gotlands dansutbildningar, vilket gav möjlighet för högre utbildning av dansare och koreografer på ön. Några år senare startade Länsdansen, som en motsvarighet till teaterns och musikens institutioner. ”Det ser hoppfullt ut för dansen” löd en rubrik från den tiden.
Senare kom dock en del motgångar. Länsdansens tid som självständig institution blev inte lång. Dans är numera en del i Länsteaterns uppdrag. 2016 flyttade Folkuniversitet Gotlands dansutbildningar till Stockholm.
Åren som pedagog och utbildningsledare gör att Helena Högberg ofta möter adepter. Dagen innan intervjun satt hon bland publiken (fullsatt till hennes stora glädje) och avnjöt Cullbergs föreställning ”The Listeners” på Wisby Strand. För koreografin svarade Alma Söderberg.
– Henne hade jag i den första kullen på Gotlands dansutbildningar. Flera av dem från första året arbetar som pedagoger och koreografer nu.
Senaste egna framträdandet som dansare var 2016 på Körsbärsgården, då Helena Högberg tolkade dikter som Christer Boberg läste.
Även om det ser välplanerat ut är det en slump att föreställningen ”Spår” och visningen av ”Kroppen talar alla språk” sammanfaller med 70-årsdagen.
– Jag tänkte genomföra det tidigare, men pandemin satte stopp för det, säger Helena Högberg och kommer med en oväntad kommentar med anledning av 70-årdagen.
– Det känns som om jag är färdig med dansframträdanden efter det här.
Helena Högberg har inga nya projekt på gång, men en förfrågan om att spegla Cementas omställning i dans finns. Om det är en nedläggning eller en omställning till en klimatneutral produktion som ska gestaltas återstår att se, men tankarna har börjat gro.
– Kanske kan det bli en berättelse som kvinnor kan gestalta.
