Att släppa taget är utställningen som handlar om att våga släppa sina tankar om den man är. Att våga släppa taget om tryggheten och leva friare och vara mer av den man innerst inne är.
– Konsten får ge uttryck för de tankar jag har kring att släppa taget om den självbild man har om sig själv. Bilden kan kanske ibland kännas begränsande. Då blir symboliken i att släppa taget att också växa som människa, säger Carola Edlund.
Utställningen pågar hos Galleri Gotland mellan den tolfte och 27 september. Konstnären arbetar i den här utställningen med olika material som hon annars inte är van med. Lera och stora målerier är nytt för Carola Edlund som tidigare arbetat mycket med sten.
– Mitt huvudsakliga material är egentigen sten, men sen tyckte jag att jag blev lite bekväm så då började jobba med lera. Jag skulle säga att det skulpturala ändå är mitt rätta element. Jag är mer osäker när det kommer till måleri, säger hon.
För Carola Edlund har skapandet en terapeutisk funktion. Att skapa konst är för henne en process som erbjuder ett djupare möte med sig själv.
– Det blir en inre dialog inom mig när jag skapar. När jag är i ateljén är det härlig livstid. Jag verkligen njuter! Det är ändå någon slags frizon där jag får vara med mig själv, säger hon.
Arbetet med utställningen är en samling verk som vuxit fram under flera års tid. Verken i sig har inte skapats för att ingå i varandras sammanhang utan kommer från olika känslor och bakgrunder.
– Jag vill att utställningen ska sätta igång tankar och frågor kring värde och sig själv. Vem man är, säger hon.
Ett verk som betyder extra mycket för Carola Edlund är måleriet: I självrannsakans ljus faller bilden av mig själv, och jag kan bli till igen. Verket skapades under en tid då hon gick i terapi, samtidigt som hon utbildade sig till samtalsterapeut.
– Bilden kom fram i en process som var väldigt smärtsam för mig. När jag fick möta det som utställningen handlar om, på ett djupt smärtsamt sätt. Det jag trodde var jag, det som var min trygghet, det som jag lutat mig mot. Om jag inte är det, vem är jag då? Då faller allting. Det blev en omvälvande process och det symboliserar bilden, säger hon.