Ett andligt rum har byggts upp hos GKF på Wallérs plats i Visby. Det är Panteha Pournoroozy som fått fria händer att låta hennes passion för bakverk möta kulturhantverk. Med sin erfarenhet som scenograf har hon skapat rum där socker möter naturen.
– Det centrala i naturen finns med, där vattnen är grunden. I den här utställningen har vattnet ersatts med choklad i en fontän, men med en ljudkuliss av vatten i bakgrunden. Utställningen är ett stort experiment med det ätbara, säger Panteha Pournoroozy.
Besökarna får komma in i ett dovt rum med mörka väggar och lågt i tak, med väggar av mörka tyger. En belyst vägg, med vad som ser ut som ett kyrkofönster, ger rummets enda ljusinsläpp. Vid närmare titt på kyrkofönstret kan besökaren notera att glaset är gjort av smält socker.
– Jag har smält socker till olika punkter och fått fram olika färger och former. Det skapar olika mönster och de blir väldigt sköra. Egentligen vill man kanske inte ha bubblor i socker, men i konsten vill jag få fram olikheterna i de olika stadierna.
Utställningen Tavolo, som betyder bord på italienska, syftar till att lyfta fram naturens dukade bord. Det är naturen som möter det ätbara, något som kännetecknar Panteha Pournoroozys arbete med bakverk.
– Det allra heligaste inom mat för mig är hur det påverkar människor. Att får göra den här utställningen känns helt klockrent för mig.
Hon är utbildad scenograf och kostymdesigner och flyttade till Gotland för att arbeta på Riksutställningar. Sedan några år tillbaka driver hon företaget Gyllene smeten, där hon gör bakhantverk och håller workshops på tema ätbarheter.
– Jag vill utveckla verksamheten ännu mer och arbeta ännu mer med olika sinnen inom bakning, säger hon.
Kyrkfönstret, som till stora delar består av block av smält socker, har varit ett experiment för Panteha Pournoroozy. Redan för två år sedan blev hon tillfrågad om att ställa ut, men pandemin satte stopp då. Nu har hon fått tid på sig att skapa en utställning som helt bygger på egna experiment.
– När jag själv arbetar med tårtbakning så försöker jag ju efterhärma och komma nära verkligheten. Nu har jag arbetat annorlunda och fått fram små krackeleringar som gör själva rummet. Materialet får styra sig själv. Jag har inte kunnat styra någonting i processen.
Utställningen pågar fram till den 20 november och är ett samarbete mellan GKF och Gotlands konstmuseum.