Det började med en kurs på Folkuniversitetet för två år sedan. När kursen tog slut fortsatte akvarellgruppen att ses varje vecka. Fram tills pandemin slog till. De sju deltagarna, en man och sex kvinnor, är nästan alla i riskgruppen.
– Vi har väldigt trevligt utbyte av varandra och när vi insåg att vi inte skulle få träffas mer den här våren, bestämde vi oss för att koppla upp oss på whatsapp, säger kursledaren Annica Hallbom.
Sedan dess kopplar de upp sig varje onsdag klockan 13.00 och visar hur långt de har kommit och tipsar varandra om hur man ska komma vidare.
– Det är roligt för vi sätter oss i våra olika målarbodar hemma, sen har vi digitalt möte på telefonerna och så diskuterar vi vad vi gör och skickar bilder via appen vad vi målar, säger Annica Hallbom.
Allt fungerar inte smärtfritt. Appen klarar bara max fyra deltagare åt gången, så de får delta växelvis. Och riktigt samma sak är det inte.
– Det är så klart roligare att träffas på riktigt. Du kan inte prata lika mycket i en videokonferens utan måste lämna ordet till nästa, och det är en viss disciplin att vänta på sin tur. När vi sitter och målar sitter vi och småpratar om allt möjligt. Det saknar man ju. Det och fikastunden.
Men i väntan på att pandemin är över fortsätter Vattenmålarna att ses digitalt.
– Vi har väldigt roligt. Det är ett bra alternativ när man inte får träffas i verkligheten.