I Haimdagars nr 7-8 huvudartikel forskar tidningens redaktör Anders R Johansson tillsammans med Astrid Rogemoen utförligt vidare omkring frågan huruvida Furildsloket på Bläse var apterat med dynamit när det ankom till Furillen från Årdalstangen i Norge 1946.
Det handlar om det lok som sedan 30 år återfinns vid Bläse kalkbruksmseum och i dag kör turister. Det kom till Gotland efter krigsslutet och då till Furillens stenbrott. Den dramatiska fråga som länge diskuterats är om loket var sabotageapterat med sprängmedel i växellådan när det anlände till Gotland.
En historia som först fick offentlighet i GA 1990 när den dåvarande förvaltaren på Furillen skulle pensioneras och då berättade historien. Vad författarna nu kommer fram till ska förstås inte avslöjas men de anser sig komma nära "pudelns kärna".
Järnväg ur en minst sagt annan synvinkel diskuterar industriforskaren Martin Ragnar. I en genomgång av kollektivtrafikens utveckling på Gotland kommer han till slutsatsen hur den i dag åter ska bli ett attraktivt alternativ. Då behövs det med självklarhet en satsning på ny järnväg.
Dick Wase är flitigt medverkande och så även i detta nummer. Här bidrar han med inte mindre än fem artiklar i skilda historiska ämnen.
I "Visbys medeltida undre värld" lägger han pussel omkring betydelsen av namnet "Hetten", som bland annat går igen i ringmurstornet Silverhättan. Han konstaterar med ledning av detta också var Visbys farligaste område återfanns under medeltiden. Svaret är Botaniskan.