Harry Bäckström i Gnisvärd. Här levde han sitt liv och drog sina nät.
I grunden är det en reportageserie i Gotlands Tidningar. Reportern Carin Häglund och fotografen Tommy Söderlund skildrade för 30 år sedan det hårda livet i fiskelägen runt om ön.
En gång var slitet vid stränderna nödvändigt för gotlänningarnas överlevnad, i dag är strandbodarna i många fall pittoreska turistattraktioner.
Tiden har gått, minnen suddas ut och verkligheten blir en annan.
Egentligen varken bättre eller sämre, bara annorlunda.
– Allting bleknar med tiden, det är så det ska vara. Det var deras stund på jorden, det är den vi skildrar, säger Tommy Söderlund.
Journalisten och skribenten Carin Häglund växte upp i När och var en uppskattad penna i Gotlands Tidningar. Det var hennes idé att i tidningsreportage skildra livet längs Gotlands kuster.
Tommy Söderlund följde med med sin kamera, även han är uppvuxen i en strandsocken, i Näs.
Det första reportaget, om Vitvärs fiskeläge i Ardre, publicerades den 8 september 1990. Sedan rullade det vidare i ett och ett halvt år med ytterligare 39 fiskelägen.
Rune Jacobsson, legendarisk redaktionschef på GT, lät dem helt enkelt hållas, han visste vad som har läsvärde.
Hamnfogden John Wedin i Sysne och alla de fiskelägen som skildras i boken "Strandfolk och fiskelägen på Gotland".
Tommy Söderlund, som inte längre är anställd på Gotlands Tidningar men alltjämt lever i en värld av bilder, minns med glädje hans och Carins många resor runt om på ön.
Ödmjuk är han inför den tidens folk, Tommy, som själv alltid trivts bäst i det lilla sammanhanget:
– Jag har växt upp med det där, pappa var månskensbonde och jobbade jämt. Landsbygdens folk som kunde allt, tjära tak, vända en kalv som låg fel, som visste var flundrorna gick och när de var som fetast.
…men som, säger han, kände sig underlägsen de lärde, lärarna, läkarna, akademikerna.
Det är de människorna han ville, och vill, berätta om. De som ”inte finns” längre i en miljö som också är på utdöende.
Edit Hallgren vid Nabbu i När. H'r fiskade hennes far och make, hon väntade in dem varje dag i gryningen.
Inte många verkar längre vid fiskelägena och de allra flesta som skildras i reportagen är i dag borta.
Då, för 30 år sedan var de i sin ålderdoms blomning, rika på minnen och upplevelser som satt spår i väderbitna ansikten och valkiga händer.
Han framhåller Carin Häglunds berättande, hur hon i sina långa reportage lyckades fånga människor och tiden, den som var och varit.
Hennes språk är varmt och nära och hon värjer inte för dialekten, folk säger di och mi och duppa i kaffit.
Karl-Gustav Pettersson vid Djaupdy i När, sida vid sida med harens spår. Så nära naturen.
Detaljerna är många: Minorna från kriget, pärarna som koktes i samma gryta som fisken, tranet som blandades i målarfärgen och Fyll-Hilma som tog emot fisk och sålde den på Stora torget.
Då var fiskelägen en plats som gav förutsättningar till överlevnad och slit in i gryningen. Nu kan man köpa pizza med tryffel och prova vin när solen går ner.
Desto viktiga då att ge liv åt en tid som varit, tycker Tommy Söderlund.
Tommy Söderlund har med sin kamera dokumenterat den gotländska samtiden. Boken "Strandfolk och fiskelägen på Gotland" anser han vara den viktigaste utgåvan.
Boken ”Strandfolk och fiskelägen på Gotland” har tidigare givits ut i två slutsålda upplagor.
Nu kommer alltså en uppdaterad version, utgiven av bokförlaget Eddy, med förord av Gunnar Öberg, tidigare sambo med Carin Häglund och kollega med såväl henne som Tommy Söderlund.
Den nya formgivningen är gjord med varm hand av Christer Jonsson.
Dessutom har ett fiskeläge tillkommit; Kovik i Sanda. Carin Häglund tyckte på den tiden inte att det hade i serien att göra, ”Erik Olsson är så mycket i media ändå”. Nu får det, så att säga, sin revansch.