Cecilia Schelin Seidegård släpper i dag sin nya bok. I den berättar hon bland mycket annat om den miss hon tycker att Nordkalk gjorde på scenen i Almedalen och som fick stora konsekvenser för Ojnare.
Med en lång karriär, ofta i strålkastarnas sken, sätter Cecilia Schelin Seidegård på sätt och vis punkt i sin nya bok "Ett helvete i taget – en karriärists bekännelser" – även om hon fortfarande är aktiv med uppdrag i tolv styrelser.
Att berätta ur sitt perspektiv, som kvinna i ledande ställning i en mansdominerad värld, driver henne att skriva – om allt från ungdomsår med egen häst, till sjukhuschef för Karolinska och landshövding på Gotland. I boken berättar hon hur extraknäcket som utdelare av Gotlands Folkblad gav henne de pengar som ridintresset krävde.
– Hästtjejer är vetenskapligt bevisat duktiga ledare. De får lära sig mocka skit och slita, och jag är fortfarande väldigt glad över de år jag hade och som var karaktärsdanande, säger hon om uppväxten i Visby.
Drivet att som ensamstående mamma göra karriär fick Cecilia Schelin Seidegård bland annat i 1968-rörelsen, och den kraft som då låg i tiden.
– Vi slängde bh:arna och klädde oss unisex – hela världen öppnade sig. Det här är en tidsskildring, säger hon.
I boken tar hon också läsaren med till slutna rum och den absoluta makteliten. Cecilia Schelin Seidegård avslöjar bland annat straffet hon fick av statsminister Reinfeldt, hon petades ur styrelsen för Systembolaget för att ha tagit gotlänningarnas parti i färjefrågan.
– Det kändes ynkligt att straffa någon på det sättet, säger hon och berättar hur hon också fick utstå hat och hot som landshövding.
Kallad landsförrädare ville någon att hon skulle utvisas, eftersom hon som landshövding höll på att "förstöra
Gotland". I flygblad till hushåll i Visby utpekades Cecilia Schelin Seidegård som ”den enskilda individ som bär det yttersta ansvaret” sedan hon velat öka invandringen.
– Det var väldigt fientligt ett tag. Jag bodde själv i residenset och ville ha tv-övervakning. Regeringen tyckte inte att det var nödvändigt och jag fick övertala dem, säger hon och berättar att hunden Bacchus vid den tiden inte var särskilt mycket till vakthund eftersom han var i det närmaste döv.
Genom att skriva om hot och hat i boken vill hon få andra att såväl våga ta utsatta poster, som att våga polisanmäla sådant.
– Det är väldigt viktigt att vi har kloka människor i ledningen och att vi vågar stå upp för dem, folk ska inte få bete sig hur som helst.
Efter många år i hetluften har Cecilia Schelin Seidegård den största delen av sin karriär bakom sig, men fortfarande sitter hon i tolv olika styrelser.
Som ordförande för Gotlands turistförening, som slutade med hennes första och hittills enda konkurs, berättar Cecilia Schelin Seidegård hur starka Visbyfamiljerna Nilsson, Werkelin, Harlevi och Wiman hade olika syn på hur verksamheten skulle skötas.
Men kanske mest spännande läsning är ändå kapitlet med Nordkalk och striden om Ojnare. Som landshövding hamnade hon i ett pressat läge. Under en debatt i Almedalen, där hon bad Nordkalk avvakta avverkning i väntan på Högsta domstolens beslut, gjorde bolaget det som Cecilia Schelin Seidegård betecknar som sitt stora misstag: "Med finsk tjurighet sa man nej".
– Det var semester och folk hade tid. Vanliga lärare var bland de som satte sig i skogen och polisen begärde in förstärkning. Det var en oerhört absurd händelse – som aldrig hade behövt hända, säger hon och menar att striden blev en katastrof för varumärket Nordkalk.
Cecilia Schelin Seidegård med bokomslaget, och sig själv på väggen avporträtterad av den gotländske konstnären Peter Lindberg.
För de anställda på länsstyrelsen, där flera i boken tackas för sina insatser, blev Ojnarestriden en arbetsbelastning – ofta i kamp med tiden.
– De jobbade stenhårt och var väldigt glada att jag vågade stå på mig, säger Cecilia Schelin Seidegård och berättar hur hon sedan förbjöd de anställda att fira, eftersom myndigheten ska vara neutral.
Till de som får sig en känga i boken hör Centerpartiet, där Eva Nypelius och Lars Thomsson namnges: "Region Gotland har under Centerpartiets ledning alltid fungerat som en kalkindustrikramare", skriver Cecilia Schelin Seidegård.
– De har inte sagt nej och satt ner foten en enda gång, inte ens i Klinte. Där pratar vi tolv jobb, vilket är väldigt lite, och jag har svårt att förstå att man inte står upp för invånarna, säger hon.
Med teaterskolning tidigt i livet har Cecilia Schelin Seidegård alltid känt sig bekväm på scener och i rampljuset.
Den femte årstiden hyllas av Cecilia Schelin Seidegård såväl på ön som i sitt eget liv, där hon har karriären bakom sig.
– Nu kan jag njuta och göra lite som jag vill. Det gäller att ta vara på varje år framåt och så länge man är frisk umgås med folk, barn och barnbarn.
Boksläpp och reaktioner menar hon trots allt känns lite nervöst.
– Absolut, även om jag slår ner på en del saker lyfter jag annat, men vissa kommer inte att bli helt glada.