Det är lätt att flina åt: Dragon Gate, affärs- och kulturcentret i Älvkarleby, som skulle bli en korsväg där öst möter väst. Draken föll som bekant med huvudet före i kitschträsket.
Projektet i fråga används som bärande exempel i Christian Dauns reportagebok "Draksådd", med den lika eggande som talande undertiteln "Fiaskon och haverier när kommunen skulle sättas på kartan".
– Jag hade inga ädla motiv direkt när jag började intresserade mig för det här fenomenet. Det finns en speciell humor i att man tar sig vatten över huvudet och ger sig in i projekt som går åt helvete. Och att man aldrig lär sig, säger Christian Daun.
Sedermera kom han att skriva en artikel om Dragon Gate för Svenska Dagbladet. Journalisten insåg att mer gömdes under den lustiga putsen.
– Historien började på 80-talet när industrierna i Älvkarleby skulle läggas ned och 100-tals jobb gå upp i rök. Det som senare skulle bli Dragon Gate var ett försök att rädda bygden. Det säger något om den tid vi lever i: Kommunerna som famlar sig fram i en föränderlig tid, där det vi kunde är på väg bort, och där staten tycks alltmer avlägsen, säger Christian Daun.
Andra floppar som beskrivs i boken är Medeltidens värld i Västergötland, upplevelseparken som kostade skattebetalarna minst 100 miljoner kronor.
Gotland nämns inte i "Draksådd", och det gotlandsklingande efternamnet till trots är författaren född i Helsingborg. Fram till nyligen var Christian Daun dock gift med en gotländsk kvinna. Han har således haft anledning och tillfälle att fundera på hur ön passar in i den Sverigeberättelse som tecknas i reportaget.
– Gotland hade kunnat komma med, men då inte som ett exempel på kommuner som misslyckats, utan tvärtom som ett föredöme. Att Gotland "satts på kartan" råder det ingen tvekan om. Sedan är det där förstås ett tveeggat svärd. Man kan ju fråga sig vem det är som gagnats av Gotlands triumf.
Om vi ändå säger att vi lyckats där andra misslyckats – vad beror det på?
– Gotland har en genuin särprägel, reklamen är inte bullshit. Den sortens fiaskon som tas upp i boken förenas av att idén som ska rädda bygden har dålig verklighetsförankring. Man hittar helt enkelt på att här bor tomten, fast det inte har något med orten att göra. Det blir spiksoppa. Gotland bjuder på ren buljong. Dessutom är man bra på att kommunicera det till utomstående. På många andra håll finns en hemmablindhet som gör att man inte förstår hur man uppfattas av dem som ska lockas till platsen.
Christian Daun pekar på Furillen. Där har stenindustrins gamla fabrikslokaler förvandlats till ett hotell som marknadsförs mot en trendmedveten och köpstark målgrupp.
– Det var en häftig plats som helt plötsligt blev hur het som helst.
Intressant med tanke på vad du sa om brukssamhällen: Att dessa fiaskon ofta är missriktade försök att ersätta den näring som präglat orten. På Gotland har vi tagit den näringen, men fyllt den med ett annat innehåll.
– Precis så är det. Tillspetsat är det där hela landets utmaning: Hur ställer man om när omvärlden förändras? Mycket tyder på att Gotland varit lite smartare där. Det är värt att titta mer på ön genom det här filtret. Om jag får anledning att skriva en uppföljare till "Draksådd", vilket jag hoppas, blir det nog ett rejält nedslag på ön, säger Christian Daun.
Det om något skulle sätta Gotland på kartan.