Fram till nyligen framstod Tyra Lundgren (1897-1979) som en udda fågel i den svenska konsthistorien – nationellt främst ihågkommen för sina konsthantverksarbeten, lokalt för att hon var bosatt på gården Bredkvie i Fide. Allt det där har förändrats på kort tid. Tyra Lundgrens måleri skattas numera högt, och "hon med fåglarna" har blivit en ledande figur i 1900-talskonsten.
När konsthallen Artipelag summerar de senaste 100 årens kvinnliga konstskapande med utställningen "Signature women" finns Tyra Lundgren representerad med fem självporträtt i olja.
– Jag är förstås jävig, men det råder ingen tvekan om att Tyra kvalar in i det här sammanhanget helt på egna meriter. Dels baserat på hennes konst, dels på hennes livsöde. Hon var en mångsidig person som figurerade i flera av den tidens tongivande nätverk ute i världen, säger Marika Bogren, avdelningschef vid Gotlands museum och den forskare som bidragit mer än någon annan till Tyra-renässansen under det senaste decenniet.
Hon ligger också bakom många av texterna i utställningskatalogen som hör samman med "Signature women". Att Tyra Lundgren skulle vara en del av Artipelags stora retrospektiv var dock ett faktum långt innan Marika Bogren klev ombord projektet.
"Signature women", som öppnade i samband med internationella kvinnodagen, har det uttalade målet att komma till rätta med den sneda könsfördelningen i vår bild av 1900-talets svenska konst. Sammanlagt presenteras cirka 350 verk av ett femtiotal svenska kvinnliga konstnärer.
Marika, med tanke på utställningens tema: I vilken grad präglades Tyra Lundgren av sitt kön?
– Hon levde i en brytningstid då kvinnorollen var under omförhandling. Kvinnlig rösträtt blev ett faktum när hon var drygt 20. Alltså hade hon det lättare än de som kom före henne. Men det kunde vara tufft att vara kvinna och konstnär på den tiden. Kombinationen upplevdes som lite provocerande i vissa kretsar. Tyra skriver i sin dagbok att hon hade en manlig och en kvinnlig sida. Med tiden märkte hon att den manliga sidan gav henne fördelar i professionella sammanhang. Men hon var knappast en kuvad person. Tvärtom tog hon verkligen för sig, säger Marika Bogren.
Hennes forskningsprojekt "Blickpunkt Tyra Lundgren 1897–1979" och den tio år gamla turnéutställning som kom till i dess svallvågor blev startskottet för omvärderingen av Tyra Lundgren. "Signature women" är ett kvitto på att Marika Bogren gjort skillnad. Ändå sitter det långt inne att lyfta fram sig själv.
– Jag ser mig som ett medium. Jag är Tyras förlängda arm i världen. Men visst värmer det att hon fått det här genomslaget på senare år, och att jag varit delaktig i det hela.
Ingenting tyder heller på att "Signature women" blir slutpunkten för segertåget. Marika Bogren får propåer i princip varje år från aktörer som vill ställa ut Lundgrens verk, berättar hon. Precis som på Tyras tid är nätverken a och o.
– Intresset internationellt är stort. Jag har bland annat etablerat kontakter i Frankrike, Finland och USA. Ofta är det olika aspekter av Tyras gärning som väcker intresse på olika platser. Det kan handla om att Tyra hade kopplingar till personer eller företeelser på just det stället. Då är det upp till mig och andra att plocka upp dessa bitar av hennes liv och lägga pusslet, säger Marika Bogren.
"Signature women" kan ses till och med 27 september.