Lidandet har fyllt en fiúnktion enligt henne. "Det har definitivt gjort mig till en bättre manusförfattare och det har också gjort mig till en överlevare."
– Jag har alltid varit kreativ och hittat på berättelser och tecknat bilder, berättar Soni som sökte sig fram i yrkeslivet innan hon hittade rätt.
Som tonåring hade hon lämnat Gotland och ville inte tillbaka. Hon var intresserad av det mesta och testade sig fram. Hon ville bli frilansare, men visste inte inom vad. Så småningom gick Soni en utbildning i stillbildsfotografi, men hörde en radiointervju med en filmare som hade en studio och kontaktade honom.
– Det ledde till att jag fick en praktikplats där och filmaren var Roy Andersson. Då insåg jag att det var rörlig bild jag ville jobba med, säger hon.
Hon började med tv och fick jobb som researcher på olika underhållningsprogram. Hon saknade dock kreativiteten och ville arbeta mer med innehållet som producent. Soni såg hur hennes manliga kollegor fick högre uppdrag men att hon och de kvinnliga kollegorna var kvar som praktikanter eller assistenter. Hon jobbade över i smyg under kvällar och nätter för att lära sig yrket och väntade på att få chansen, tills ett filmmaterial behövde klippas.
– Jag skrek direkt att jag tar det, men de ville inte ge mig materialet. Så jag slet det ur händerna på dem och sen blev jag den första tjejen som fick redigera. Jag lärde mig saker snabbt och är en kurs-junkie. Det ledde till att jag kunde avancera, säger hon.
Hon studerade vid sidan om och arbetade vidare som producent inom underhållning tills hon bytte avdelning till dramaproduktion. Där landade flera långfilmsmanus på hennes skrivbord.
– Då insåg jag att det är någon som skriver det här. Den som hittar på allt från karaktär, till scener och hela berättelser. Då skulle jag kunna kombinera min passion för att skriva historier och berätta i bilder.
Hon började en dramaturgiutbildning, skrev en första version av ett långfilmsmanus och fick jobb på den svenska såpoperan "Vänner och fiender".
– Jag kom in i branschen och sedan dess har jag jobbat som manusförfattare, säger Soni.
Soni Jörgensen tycker det är synd att yrkesrollen som manusförfattare inte har lyfts tillräckligt i Sverige. "Det har visserligen förbättrats lite, men vi har långt kvar till att fler i branschen förstår vikten av manusutveckling och det oerhört komplexa arbete som det är", säger hon.
Hennes långfilmsmanus "Happy end" blev senare antaget, finansierat och inspelat med bland annat Harriet Andersson och Alexander Skarsgård i rollerna. Manuset var skrivet som en komedi, men regisserades som ett melodram och blev en helt annan historia. Den utspelade sig på Gotland och Gotska sandön, dit Soni hade åkt på en klassresa som barn. Ett av hennes ljusa barndomsminnen.
– Det var en sådan fantastisk upplevelse. Som att hamna på en paradisö mitt i Östersjön och det gjorde ett sådant intryck på mig. Jag förstod inte då varför det inte var fler som spelade in film på Gotland. Vi har den här naturen och ljuset och kulturarvet med en ringmur som Hollywoodkuliss, fast på riktigt, säger Soni.
Hon skulle själv söka sig till Hollywood och blev antagen till University of Southern California och deras program för manusförfattare. Samma universitet som regissörerna Steven Spielberg och George Lucas hade skolats i. Soni fick senare manusuppdrag för stora produktionsbolag och skrev långfilmer för prisade regissörer och med huvudrollsinnehavaren som Kevin Bacon och Carice van Houten. Men de manusen blev aldrig filmatiserade.
– Det är en väldigt vanlig historia i den här konstiga film- och tv-branschen. Även när du lyckas är det saker som händer så att det i slutändan inte blir av, säger Soni och hänvisar till allt från författarstrejker till interna bråk.
Men hon kunde ändå försörja sig, då hon fick betalt för rättigheterna till sina manus eller för uppdrag när hon hyrdes in.
– Jag har också rätt personlighet för att jobba som manusförfattare. Många blir knäckta och slutar, men jag älskar processen av att utveckla karaktärer och skriva manus och det hjälper en att överleva i branschen.
Hon tog även andra uppdrag och fick bland annat jobb som dialogcoach på femte säsongen av tv-serien "American horror story" som är skapad av Ryan Murphy.
– Han är en av Hollywoods mest kända showrunners, en manusförfattare som ansvarar för allt det kreativa i en tv-serie, som en regissör i en långfilm.
Serieformatet hade blivit stort i USA och spred sig till Sverige. Manusförfattarnas roll hade blivit viktigare och Soni hoppades på samma förändring här. Så hon återvände hem med all sin erfarenhet och flera anekdoter från åren i den världsledande filmindustrin.
– Ett av de största misstagen jag gjorde i Hollywood var när jag träffade regissören Quentin Tarantino på en fest. Vi började snacka och han bjöd på en joint, men jag tackade nej. Så tyvärr kan jag inte säga att jag har rökt en joint med Q.T.
"Att inte höra hemma någonstans gör att jag har hela världen som mitt hem. Och det är en enorm fördel som många inte har", säger Soni Jörgensen som adopterades från Sydkorea och har bott i Visby, Stockholm och Los Angeles som vuxen.
På den svenska marknaden har hon bland annat varit dramaturg för Kay Pollacks film "Så som i himmelen", manusförfattare åt Josef Fares spel "It takes two" och producent till filmen "Kungen av Atlantis". Även om hon arbetar med olika typer av berättelser består de alltid av karaktärer som utvecklas.
– Det är grunden i all storytelling. Att det sker någon form av förändring. När jag skriver egna originalmanus blir det ofta dramakomedi, det är min vanliga röst, säger hon.
Den rösten har hon använt sedan hon var liten. I hemmet var hon ett utsatt barn och i skolan blev hon klassens clown.
– Jag gillar att vända negativa saker till positiva saker. Livet är för kort för att må dåligt, säger Soni som försöker göra komedi av det mörka.
Soni och hennes bror adopterades från Sydkorea och hamnade hos ett par som flyttade till Gotland. Hennes asiatiska utseende och ursprung påpekades ofta så hon kände sig aldrig hemmastadd. I sitt faktiska hem blev hon misshandlad både fysisk och psykiskt, kallades värdelös och förbjöds att prata i perioder.
– Så jag ser ett tema i mitt liv. Att få sin röst hörd. Jag tror också att det är därför jag jobbar som manusförfattare, säger Soni som nu kan känna sig hemma i hela världen.
När hon återvänder till Gotland som vuxen har hon genomgått en egen karaktärsutveckling och är här på sina egna villkor.
– Det är min resa som människa, att som barn ha fått lära sig att du är totalt värdelös, till att inse att det inte är sant. Det är en enorm resa och det är just det som jag är intresserad av som manusförfattare. Även när jag skriver komedi så handlar det om den resan. Kanske inte så dramatisk som min, men det finns alltid en essens av en underdog som lyckas resa sig och överleva, säger hon.
"Gotland kommer alltid att vara ett ställe som betyder någonting för mig. Det var flera år som jag inte vågade åka hit på grund av alla trauman jag hade. Men när jag åkte tillbaka som vuxen, på mina egna villkor, blev jag förälskad i ön, säger Soni Jörgensen.