Öl och nötter, en flaska vin, blandad frukt och en packe handdukar är vanliga önskemål i logen .
Rider kallas det dokument som sänds från artister eller band till arrangörer inför konserter. Där står specificerat var som önskas, rent av krävs, inför ankomst.
En stor del av ridern innehåller tekniska detaljer som scendjup, kablar, strömförsörjning och liknande.
Men det är den andra delen av önskemålen som är fascinerande och som blivit en konstart i sig.
En annan klassisk rider punktar upp dessa måsten för arrangören att fixa:
1 trekantigt biljardbord, 1 vedeldad ångorgel, en tändsticka (Solstickan, säkerhets), 2 säckar vad (brasiliansk jakaranda), 1 glad bagare, thinner och trassel för 6 personer, 2 filmisar på ”Manolito” i ”High Chaparall”, 1 Eiffeltorn i kambodjansk bambu samt möjlighet till stavhopp”…
…med slutklämmen, ”just fo a joke – kasta dit en panna rödvin, lite vatten och några mackor också". Som sagt, en konstart.
Men hur ser då de riktiga kravlistorna ut som artisterna skickar ut inför spelningar?
Hasse Tholin turnerade på 80-talet med det mycket matglada gänget Di Sma Undar Jårdi.
– Vi krävde ett kylskåp fullt med kalla Spendrups-öl och efter giget med ostron och havets övriga frukter med passande vin, gärna ett bra Chablis. Så minns jag det, det är svårt att komma ihåg.
I dag spelar han med De Lyttas Kapell som är på väg uppåt, de jagar en hit så de ska kunna komma ut på fastlandsturné.
Då tillkommer sannolikt smarriga middagar till den rider som gäller i dag: Kaffe, stilla vatten i fyra flaskor, bubbelvatten i två flaskor, kalla öl helst alkoholfria, fyra mellanöl, chilishots och färsk frukt.
Clara Klingenström har, under nyss avslutade turné, önskat bland annat sällskapsspel, olika sorters nötte och trisslotter i logen före spelning.
Först surfar vi lite på nätet och hittar några dansband som verkligen inte förhäver sig.
Blender: Kanske ström till bussen, vattenflaskor på scen, gärna en varm dusch, mat.
Scotts: Varm mat före och efter gig
Lars-Kristerz: Kaffe, ett mål varm mat innan spelning, kaffe i pausen, vatten på scen, korv el hamburgare efteråt.
De Lyttas Kapell hoppas på en hit så de kan turnera på fastlandet, då kommer de att kräva rejäla middagar.
Lokalt på Gotland går det att dansa till bland annat Smaklösa som med åren arbetat upp en rider med specifika önskemål.
”Vettig ström” och ”scen med tak placerad så att publiken inte får solen i ögonen” känns tämligen givet, det sista med tillägget ”det musikaliska kan ibland halta, därför är det extra viktigt med synintrycken.
Smaklösa vill också att grannar varskos i god tid då musiken kan verka störande.
Vad gäller förtäringen finns också exakta önskemål. Hans Lyttkens berättar:
– Vi vill ha tio portioner varm mat med måltidsdryck, dock inte lamm eller micrad mat, Billys-pizza och liknande duger alltså inte.
”Ej lamm” beror på att en av medlemmarna inte äter lamm och att förtäringsinstruktioner alls finns beror på att de en gång utfordrades med en formfranska och ett paket Flora.
Rätt modest, trots allt, Hasse?
– Ja, det allra viktigaste är att vi tillåts spela alls, trots att vi inte repat.
Maria och Edward Forslund är duon Pink Milk. Deras rider är spartansk: Äppeljuice.
På fredagen var Isaac Kuritzén och hans svängiga och smoking-klädda Soul Company på Ica Maxi Arena.
Inför den konserten kunde arrangören ta del av önskan om frukt, nötter, hela citroner, färsk ingefära och flytande houng och dessutom en klädstång till nämnda smokingar.
Före gig önskades varm lagad, 5 kött/fik och 2 vegetariska. Till scen: 10 flaskor stilla vatten och 6 små frottéhanddukar. Efter gig naturell youhurt och granola.
Under hösten har Clara Klingenström äntligen, efter två uppskjutna turnéstarter på grund av pandemin, varit på sig första ”riktiga” turné. 16 stopp runt om i landet men gott resultat.
Har du och bandet fått vad ni önskat i logen?
– Ja, det måste jag säga. De viktigaste sakerna är trisslotter, cava, valfritt sällskapsspel och näringsdrycker.
Mer då? Du vill säker ha en massa nötter också?
– Det är en rätt stor rider, faktiskt, men inga konstiga saker. Det är öl, cola zero, någon varm maträtt som ska vara vegansk, mackor, dipp och grönsaker, nötter, frukt, kaffe, ingefära, te och sådana grejer.
Ainbusk var i smöret under många år, men några extravaganser ägnade de sig aldrig åt. Nej, det hetaste på deras lista var nog kaffe, säger Bittis Jakobsson när hon minns bakåt:
– Inga sorterade nonstop-karameller, där inte. Kaffe, vatten, frukt, ingefära, kanske lite godis och en smörgås. Efteråt blev det ofta en middag.
Numera spelar och sjunger Bittis tillsammans med Annelie Roswall och Annika Fehling i Glimra. Också då hålls kraven, så att säga, på jorden:
– Kaffe, något med "zero" och gärna lite mat, det räcker gott och väl.
På nätet går, för den som letar, att hitta spännande och mer udda riders från internationella giganter.
Iggy Pop krävde en gång i tiden cigaretter som han inte tyckte om samt en soptunna att kasta dem i, Madonna krävde helt nya toasitsar och James Brown två flickor under 21 år i logen.
De tuffa Rockarna i Led Zeppelin då? Jo, strykjärn och strykbräda medan Mariah Carey krävde toalettpapper i en specifik rosa kulör.
Ett band som nått internationell status är Pink Milk från Väskinde. Edward och Maria Forslund har med sin mörka rockmusik full av reverb väckt gott och gillande både här och där.
En rider av stora mått skulle vara tänkbar, men icke.
– Vi har bara en sak på vår rider. Äppeljuice, säger Edward Forslund.
Hans andra band, Riddarna, har några fler punkter, men inget som skiljer sig från andra band: Vin, öl, kaffe, frukt, nötter och mineralvatten.
Men för några år sedan spårade ridern ur en aning, minns han. Bandets bokare hade en standardrider för sina större artister så när de anlände till ”Rockborgen” i Borås och bland annat möttes av en bricka selleristjälkar, blomkål och dip blev de aningen överraskade.
– När vi frågade varför sa arrangören ”det stod ju på ridern”. Vi hängde på där ett tag innan vi justerade och tog bort allt tjafs. Även om selleri och dipp faktiskt är väldigt gott.
Björn Persson Bluesband är tacksamt för mat och dryck, öl eller mineralvatten spelar ingen roll. Kanske, funderar medlemmarna, borde de hinta till arrangörer att få hjälp att bära utrustningen.
När Pugh Trio – Pugh Rogefeldts lilla band ihop med Hasse Tholin och Micke Lyander – reste runt i landet fanns följande på kravlistan:
Äpplen, morötter, färsk ingefära. Grönsaker med dipp. Kall öl. En flaska rött och en flaska vitt vin. Sex flaskor stilla vatten. Kaffe. Handdukar.
Efter giget var det matdags, men då undanbad man sig pommes frites och stora köttbitar.
– Det var annars vanligt, liksom ”nu ska ni få något gott”. Men äter man det varje kväll är det inte så kul, säger Hasse Tholin. Vi önskade fisk eller rätter med räkor, kyckling eller vanlig husmanskost.