Det ovan sagda tarvar så klart ett förtydligande. Hyllningarna på den amerikanska musiksajten americanahighways.com var nämligen så jublande att Ahlbertz verkligen fått frågan: ”Hur mycket har ni pröjsat för det där?”.
Så är så klart inte fallet, men icke desto mindre uppmuntrande.
Sajten, vars fokus är americana och country, skriver att Lazy Afternoon i låten ”Annelie” rent av ligger i musikalisk närhet av klassiska The Band.
Bandet har existerat i runt tio år, Ahlbertz vet inte exakt.
– Men det var runt 2011, 2012 jag satte ihop musiker till min soloplatta som hette ”Lazy Afternoon”. Sedan dess har det vuxit organiskt.
I dag består av sju medlemmar, den yngsta (Elvira Hall, fiol och tvättbräda) är 25, den äldste (Jörgen Ahlqvist, dragspel) är 50 åt äldre.
De övriga är Cristina Säfsten, Lars Johansson, Pontus Nordborg och Stefan Magnusson.
– Jag är lite mallig för den spännvidden, faktiskt. Ett härligt blandband där åldrarna inte märks alls när vi är tillsammans.
Albumet heter ”Just as poor as before”, 13 låtar som drar åt olika håll men har instrumenteringen som sammanhållande länk. Där finns signalinstrument som dragspel, fiol, banjo och så klart den akustiska gitarren.
De olika låtarna har olika solister och de flesta låtar har flera upphovspersoner.
Det är ett medvetet val av Ahlbertz, för länge sedan i bland annat i bandet Patrask.
– Som senior member måste jag se till att släppa fram de andra, och genom att göra det, lyssna och samarbeta, blir vi bara bättre.
Albumet är inspelat i Folkuniversitetets studio, mixat av Robin Larsson och mastrat av Linus Larsson.
Med dessa låtar i ryggen väntar nu en sommar med livespelningar, 8-16 juli är fullbokad. Det kräver sin logistik att ratta ett band där två av medlemmarna bor på fastlandet (Malmö och Stockholm).
Men först väntar regionfinalen i P4 Nästa den 26 maj. Där tävlar bandet, som vann finalen 2019, med låten ”Who am I to say”.
Du har alltid dragit åt americanan och countryn, Bosse. Vad finns det i den musiken?
– Ja, säg det…förr lyssnade jag mycket på band som Lovin´ Spoonful och Spencer Davis Group men det var The Band jag föll för. Kanske för deras blandning av elektriskt och akustiskt…jag vet inte.
Det är alltså där Lazy Afternoon befinner sig på nya plattan. I gränslandsmusiken, lite rock, lite folk, lite fiol, lite durspel.