Det analytiska sinnelaget har styrt Ramona Iveners steg genom livet, som började i Visby för 42 år sedan.
Runt 900 högskolepoäng har hon hunnit med, därtill en doktorsavhandling i historia om maskulinitet och dess koppling till utbildningsval. Men det är inte därför vi lyfter luren och slår en signal till Stockholms skärgård, gotlänningens nuvarande hem efter en lång sejour i Värmland.
För några år sedan lämnade Ramona Ivener akademin och hon ägnar sig numera helhjärtat åt skrivandet. I februari utkommer hennes första renodlade försök i spänningsgenren, "Nattväkten", som blir hennes andra utgivna roman sedan debuten "Bakom blå ögon" (2018).
– Min första roman etiketterades som deckare den med, men det kan jag tycka är lite missvisande. Det förekom ju mord och så i den, men det handlade väl egentligen om något slags svårbestämt erotiskt mysteriedrama, säger Ramona Ivener.
Det analytiska sinnelaget delar hon med kriminalkommissarie David Ritter, den fiktive problemlösare som introduceras i och med "Nattväkten".
– Han är en komplex personlighet med ett förflutet. Jag ska inte säga ett problematiskt förflutet. Brokigt kan vi säga. Men framför allt är han en högintelligent och intuitiv figur som iakttar och analyserar det som går många andra förbi.
Har din akademiska bakgrund påverkat hur du skriver spänningslitteratur?
– Den bakgrunden är nog mest ett hinder i skrivandet. Jag får passa mig ibland, så att jag inte faller tillbaka i det torrt sakliga. Men det akademiska kan också vara en tillgång. Det lär en att fokusera både på detaljerna och de stora skeendena, säger Ramona Ivener.
Bakgrunden som dramatiker har i så fall kommit bättre till pass. Intresset för scenkonst väcktes på Romateatern. Det ledde sedermera till att Ramona antogs till dramatikerutbildningen vid Biskops Arnö. Ett och annat av hennes manus har också satts upp på scen, till exempel drömspelet "Marcel Proust du vet" och skräckisen "Det är söndag", som spelats i Värmlands teaterhus.
– Dramatiken har nog i hög grad påverkat hur jag skriver skönlitterär prosa. Särskilt när jag skriver dialoger, en svår konst och nästan en genre i sig.
"Nattväkten" är tänkt som den första delen i en serie om David Ritter och hans team, som kan beskrivas som Sveriges motsvarighet till FBI. Den första boken tilldrar sig i ett villaområde på fastlandet och skildrar jakten på en förslagen seriemördare, men redan i nästa bok förflyttas handlingen till Gotland, lovar författaren.
– Jag tänker att hela den romanen ska utspela sig där. Mycket för att jag känner hemlängtan, och det här blir ett sätt att befinna sig på ön i tankarna. David Ritter har sitt säte i huvudstaden, men sommarhus på Gotland, så det finns väl en risk att han och de andra kommer att hamna på ön lite då och då framöver.
I övrigt är hon förtegen om vilka öden och äventyr som väntar David Ritter. Men det finns en plan, som Ramona och förlaget enats om.
Vad är det som är så spännande med spänning? Frågan är idiotisk, men vi ställer den ändå.
– Ja du ... Genren har alltid lockat mig. Först som läsare: Jag har läst den typen av böcker och sett den typen av filmer. Men jag tror att det ligger mycket i något som Stephen King en gång sa: Att ingen är räddare än han. Vi författare har livlig fantasi, och skrivandet blir ett sätt att möta sina rädslor.