Ja, det låter det. Att de gotländska en-, två- och tremänningarna skulle likställas med Egyptens pyramider och Drottningholms slott. Riktigt så är det inte.
Den ansökan som skickats in till Unesco – och sedermera gått igenom – avser "klinkbyggda båtar och tillhörande kultur" i de nordiska länderna. Det handlar alltså om listan över så kallade immateriella kulturarv, det vill säga hantverk, ritualer, musik och berättelser.
Men de gotländska allmogebåtarna är ett exempel på den byggteknik som runt 150 nordiska aktörer lyckats få världsarvsklassad.
En av de aktörerna är Träibatn, som förvaltar de gamla gotländska båttraditionerna, bland annat genom nytillverkning och aktiviteter sommartid.
– När vi hoppade på det här var processen redan igång. Det började med att vi fick ett mejl från den norska föreningen "Forbundet Kysten" som förklarade vad man hoppades uppnå: Att sprida kunskap om kustlivet förr och nu. Och det är ju precis vad vi jobbar med, så vi hakade på, säger Roland Stenberg, ordförande för Träibatn.
Endast 12 av de cirka 150 aktörerna som drivit ärendet är svenska. En beklämmande, men talande, siffra, anser Roland Stenberg.
– Intresset för de här frågorna är betydligt större i våra nordiska grannländer. Det ser vi även här på Gotland. Vår förening har till exempel haft ganska lite att göra med Region Gotland. Jag tror att det hänger ihop med Sveriges historia, där industrialisering värderats högre än fiske och jordbruk. Men även vi är präglade av det liv som levdes längs kusterna, inte minst här på Gotland. Därför vill vi öka medvetenheten kring den delen av historien.
Med klink menas i detta sammanhang att båtens bordläggningsplankor ligger omlott, och inte kant i kant. Tekniken, som tros ha uppstått i Skandinavien, var standard under nordisk forn- och medeltid.
Ansökan – som tagit sjövägen via de inblandade ländernas kulturdepartement – antogs när Unescos sektion för immateriellt världsarv höll sammanträde tidigare denna vecka.
Att de gotländska allmogebåtarna numera räknas som världsarv, kommer det att märkas för allmänheten?
– Det är svårt att säga. Träibatn kommer att arbeta vidare ungefär som vanligt. Jag hoppas främst att detta kan bli en spark i baken på svenska staten och kommunerna, så att man lägger mer krut på hela kustfrågan och dess historia, säger Roland Stenberg.