”Tyvärr vittnar det om att det flera gånger saknas kompetens på Gotlands museum för att utföra detta slags publikationer. Man verkar inte ens förstå elementär, objektiv situationsbeskrivning, för ofta drar man iväg med fullständigt obestyrkta och icke underbyggda påståenden, vilket som framgår nedan då och då resulterar i rent trams”.
Den långa recensionen, som upptar nära fem A4-sidor, är inte signerad men man kan förstå att både Haimdagars redaktör Anders R Johansson och historikern Dick Wase står bakom den. Både små och större felaktigheter tas upp.
Dick Wase kritiserar bland annat guidens påstående att Helgeandskyrkan och Sankt Jacob skall vara identiska, något som han tar upp även i en särskild uppsats i tidskriften. Wase är också kritisk mot Dick Harrisons bok ”Herrens år 1398”, och han tar upp fler ämnen i Haimdagar; några medeltida testamenten, det bysantinska inflytandet på Gotland och han vågar sig också på att skissa utseendet på rådhuset på Stora Torget. Spännande.
Denna senaste utgåvan av Haimdagar är diger, drygt 70 sidor och fylls främst av tre långa artiklar. Dels av den till synes oändliga dagboken från Richard Magne, en berättelse om en piga från Gammalgarn som dödar sitt nyfödda barn samt en drygt 20 sidor lång berättelse om släkten Facht, skriven av Lars-Olov Eriksson, energisk släktforskare som även använt sig av utländska källor. Imponerande.