Många känner nog igen känslan: Klart saker och ting måste förändras, men vad kan jag som obetydlig individ få uträttat?
En hel del, menar Parul Sharma, som i flera års tid föreläst om Agenda 2030, FN:s globala vision om en mer hållbar värld. Nyligen befann hon sig på Gotland för ett sådant seminarium, tillkommet på initiativ av nätverket Hållbara Gotland.
– Det finns en, delvis befogad, föreställning om att Agenda 2030 och diskussionerna om hållbarhet mest förs i socioekonomiskt starka rum. Samtidigt finns det en utbredd skam- och ångestkänsla ute i samhället, där många nog känner sig lite vilsna. Jag har gått och grunnat på det där: Hur ska man få människor att förstå hur de globala målen hänger ihop med individens vardag, säger hon en liten stund före föreläsningen.
Den tanken ligger till grund för boken "Din agenda 2030 – Så bidrar du till en hållbar planet", som utkom nyligen. I den radar Parul Sharma upp de 17 målen och ger konkreta råd på hur individen kan dra sitt strå till stacken.
– I grund och botten handlar det om att våga ifrågasätta. Det är så alla revolutioner och stora förändringar börjar. Skriv till din bank och fråga: Hur vet jag att mina sparpengar inte investeras i företag som förstör vår omvärld, säger författaren.
Målen i Agenda 2030 rör sig över ett brett spektrum, där social hållbarhet väger lika tungt som ekologisk.
Vilket mål är lättast, respektive svårast, att förklara på ett pedagogiskt sätt?
– Mål 13, "Bekämpa klimatförändringarna", möter minst motstånd. Där finns en moralisk samstämmighet, även om "huret" kan bli lite luddigt. Mest provocerade blir folk vanligtvis av mål 1 och 10, "Ingen fattigdom" och "minskad ojämlikhet". Jag får ofta höra att det finns ju ingen fattigdom i Sverige, och att bristen på mångfald inom flera områden beror på att Sverige är ett homogent land. Det har att göra med vår självbild och är därför lite känsligt. Men fakta talar emot sådana påståenden. Rädda barnen ger årligen ut rapporter som visar att 13-15 procent av barnen i Sverige lever i fattigdom, och man ska inte glömma att runt 20 procent av landets befolkning har utländsk bakgrund.
Att målen har olika karaktär ska man dock inte stirra sig blind på, understryker Parul Sharma.
– Jag har länge varit kritisk till att målen presenteras som lådor. De ska snarare ses som kugghjul som samverkar med varandra. Ekomat är en dyr lyx som inte alla kan unna sig. Och har man inte 25-30 semesterdagar är det svårt att ta tåget till Europa istället för att flyga. Om vi inte gör något åt klassamhället kommer vi aldrig att gå i mål med miljömålen.
Hur tänker du kring Gotland? Vi är ju beroende av färja eller flyg för att ta oss till fastlandet.
– Det har jag full förståelse för, och resandet är inte den stora klossen, även om det generellt kan finnas skäl att fundera över hur ofta man reser iväg. Som individ behöver man framför allt reflektera över sin konsumtion. Är den verkligen nödvändig? Eller shoppar jag bara för att jag olycklig? Där kan vi göra stor skillnad, oavsett om vi bor i Stockholm eller på Gotland. Samarbete mellan olika aktörer är också en viktig pusselbit, och där har jag fått se många goda exempel på Gotland, både inom närings- och föreningslivet. Jag tänker att Gotland kan vara en förebild i det avseendet, säger Parul Sharma.