Enligt Johan Norrby tog Harald Norrby sitt sista andetag natten mellan torsdagen och fredagen.
– Det hela gick väldigt snabbt. För några veckor sedan fick han en lätt sjukdom – inget allvarligare egentligen, men han var gammal och orkade inte återhämta sig. Gråten kommer och går, men jag är glad att han slapp lida, säger sonen.
Harald Norrby föddes 1928 i När, son till målaren Gustav och Hilda Norrby. Harald gick tidigt i faderns spår; 13 år gammal började han som dekoratörselev på Tempo. Utställningsdebuten skedde på Gotlands konstförenings sommarsalong 1951, vilket blev startskottet på en lång karriär som konstnär.
Norrby ses som en av våra yppersta uttolkare av det gotländska landskapet. I boken "Gotland med konstnärens blick" avhandlas hans liv och gärning talande nog i ett avsnitt med rubriken "Gotländska pionjärer". Ett samtida kritikerutlåtande i Gotlands Allehanda, som citeras i boken, lyder: "Harald Norrby använder motiven efter sitt eget sinne. Han gör det på ett visst manér, som gör att man knappast kan missta sig på vem som är upphovet till bilderna. [...] I denna utställning strålar ljuset och skimrar diset i lätta toner."
Men måleriet ger inte hela bilden. Harald Norrby gjorde sig även bemärkt som konservator, illustratör och dekormakare vid Närsrevyn.
– Egentligen är det ofattbart hur han hann med allt, säger Johan Norrby.
Och skaparglöden falnade inte med åldern. 2019 hade Harald Norrby flera utställningar, bland annat en jättelik samlingsutställning på Wisby strand. Enligt sonen fortsatte Harald att måla ända in i det sista.
Finns det planer på en postum hyllningsutställning?
– Jo, sådana tankar finns. Han målade mycket under de sista åren som aldrig ställts ut. Men först måste vi avvakta och vänta ut coronan, säger Johan Norrby.
Harald Norrbys magnum opus – åtminstone så som sonen ser saken – kommer dock aldrig att ställas ut.
– För mig var han först och främst en livskonstnär, en människa som aldrig lät sig tyngas av tillvaron. Han var liksom så nöjd med sitt liv. Det räckte med lite fin natur och god mat så var han glad och belåten. Alla de där åren när vi repade och förde oväsen hemma, det var aldrig någon sur min. Och den som är lycklig är bra mot andra. Han spred ett ljus omkring sig till alla i sin närhet, säger Johan Norrby.