Som för så många andra historiker har arkiven blivit ett andra hem för gotlandsbördige Johannes Daun, numera verksam i Göteborg med omnejd.
Och visst är det trivsamt att sitta där, djupt försjunken i gamla mantalslängder och kyrkoböcker. Men i arkivdammet inser akademikern också sina begränsningar.
– Vi historiker vill gärna komma åt vanligt folk och deras upplevelser. I arkiven hittar vi brottstycken av öden, men vi får sällan hela bilden. Som forskare kommer man inte längre då. Fast hjärnan spinner så klart vidare och man börjar fantisera om dessa människor, säger Johannes Daun, vars forskning kretsat kring befolkning och sociala förhållanden i 1700- och 1800-talens Sverige.
Han insåg att ett en roman kunde lysa upp de hörn som historien lämnat i dunkel.
– Det började som en övning i att föra in kött och blod i historieskrivningen. Genom att gestalta det förgångna litterärt kan vi popularisera historien och göra den mer engagerande för en bredare krets. Och även om vi inte får hela bilden i arkiven, kan vi ta de där brottsstyckena, föra ihop dem med andra och på så vis lägga ett pussel som kommer verkligheten mycket nära.
Fantasierna mynnade ut i en kollektivroman, "De rotlösa", som följer en rad individers förehavanden under några höstveckor i en svensk småstad året 1884. I boken kallas platsen blott "staden" eller "stan".
– Jag har sammanfogat kännetecken från flera svenska städer. En gotländsk läsare kan till exempel känna igen likheter med de fattigare delarna av Visby under 1800-talet. Det fanns många som levde under svåra förhållanden på ön då, vilket ibland försvinner i den rosenskimrande bilden av Gotland.
Men någon Gotlandsskildring rör det sig inte om. Poängen är att människorna i "De rotlösa" kunde hittas lite var som helst i landet vid den här tidpunkten.
– Det är en av dessa städer som funnits länge, men som plötsligt genomgår en snabb förändring i grunden. 1800-talet är tiden när det moderna samhället växer fram runt industrierna. I takt med att fler flyttar in från landet blir de infödda en minoritet och ett nytt klassamhälle med nya hierarkier framträder, säger Johannes Daun.
Vilka är de rotlösa som titeln anspelar på?
– Det kan tolkas brett. Det syftar bland annat på dem som lämnade sina liv och sin släkt för att söka lyckan i staden, men även på dem som inte hoppade på tåget när samhället började förändras, som kände sig främmande för det nya. Där finns analogier med andra tider historien, däribland vår egen.
Johannes Dauns debutroman har uppenbara likheter med Per Anders Fogelströms "Mina drömmars stad" och andra klassiker i den svenska arbetarlitteraturen.
– Jag har läst det mesta i den vägen och säkert inspirerats en del. Men "De rotlösa" skiljer sig ändå från många av de där böckerna. Där finns ofta hjältar som agerar rättrådigt, och som i någon mening belönas för det i långa loppet. Jag har haft mer realistiska ambitioner. Svåra levnadsförhållanden lockar sällan fram en människas bästa sidor.
Romanen tilldrar sig alltså huvudsakligen i det nya samhällets undre skikt. Perspektivet kan dock komma att breddas i framtida böcker.
– Jag har inte bestämt mig för att fortsätta på den litterära banan, men om jag gör det skulle jag gärna skriva en uppföljare som belyser de övre skikten i samma stad under samma tid, säger Johannes Daun.