Ibland har det varit svårt att tyda handstilen, men Birgitta Liljebäck har lagt ner ett gediget arbete på sin bok.
Faster Iris (1923-2018) var en av Birgitta Liljebäcks bästa väninnor, trots att de alltså hörde till olika generationer.
I slutet av livet bad hon Birgitta ta hand om sina efterlämnade papper, bland dem en mängd brev som rymmer närmast ett helt liv.
Och så blev det, i Birgittas hem i Visby finns de nu, alla försändelser mellan Iris, hennes föräldrar och även en del andra adressater i släkten.
– Efter att min man hastigt dog för sju år sedan började jag läsa alla brev och såg att det fanns en historia här. Så nu är boken utgiven, säger Birgitta Liljebäck.
Hon växte upp i Rone där hela släkten har sitt ursprung. Där drev pappa Richard Claesson åkeriverksamhet och där arbetade Iris på kontoret.
Birgitta kom så småningom att arbeta hela sitt liv inom tandvården.
Faster Iris såg hon dock inte mycket av under sina barnaår. Hon hade då lämnat Gotland, tyngd av hjärtesorg efter fästmannens svek.
Birgitta Liljebäck berättar:
– Hon levde lycklig, förlovade sig -45 och de var på väg att bygga sig ett hus. Då hände något som gjorde att paret bröt upp och Iris lämnade Gotland för att hon inte klarade av att vara kvar i socknen.
Birgitta Liljebäck skildrar sin faster Iris liv genom de brev hon skickade och de brev hon fick.
Knappt tio senare år återvände hon, fick arbete inom äldreomsorgen och träffade så småningom en man som hon levde med i över 30 år innan hon blev änka.
Under alla år, från flytten till fastlandet och framåt genom livet, skrevs det mängder av brev. Försändelser som Iris brorsdotter alltså gått igenom och satt samman till en bok om kärlek, sorg och längtan.
På sidorna träder ett människoöde fram; det tyngda hjärtat, relationen med föräldrarna, den starka gudstron och kanske också den undermedvetna tron på sig själv, den som fick henne att finna en ny väg ut i livet.
Men lika mycket det vardagliga; uppdateringarna om vädret och om vad som åts till middag.
Ett nedslag är det i 40- och 50-talets Sverige och Iris älskade Rone.
En hel låda fylld av korrenspondens från 1940- och 50-talet
Till sist blev det alltså bra ändå, i fasters liv. Trösterikt, förstås.
Och den där förste fästmannen, han som orsakade hjärtesorgen i ungdomen, kunde genom åren aldrig riktigt glömma sin tilltänkta.
– I slutet av livet började han åter uppvakta faster. De breven finns också i boken, jag börjar med dem, det som blev slutet på historien om en modig kvinna, säger Birgitta Liljebäck.
”Det blev ändå bra – i fasters liv” är utgiven på Books on Demand, Stockholm.