Fast på ön sedan överskådlig tid kändes det som den stora resan mot friheten när färjan äntligen lämnade hamnen. Vårsolen glittrade över havet och säkerheten ombord kändes högst tillfredsställande i rådande pandemi. Passagerarna höll avstånd och snart kom land på andra sidan allt närmare. Fårö har en speciell plats i mitt hjärta.
Jag vet inte om skrönan är sann, men Fårögubben hade aldrig varit över på fastlandet. I 80-årsåldern drabbades han av hjärtproblem, och landade akut med ambulanshelikoptern på Karolinskas tak. Allt gick bra och ett par dagar senare var Fåröbon hemma igen. Grannarna undrade naturligtvis hur det hade varit i Stockholm? "Naj, det där fastlandet, det var inte mycket att se det naj" svarade gubben som inte var så imponerad av takåsarna i Solna.
Jag är lite som han, glad för det lilla och det jag har i min närhet. Till det jag har i överflöd hör skäggväxt. När jag inte hade klippt mig på månader i vintras var fågelskrämma den närmaste beskrivningen. Då lät jag dessutom rakhyveln vila hela julen. Min frisör påstod sedan att jag var glödhet och skulpterade otroligt nog fram ett hyfsat maskulint anlete ur lurvet. Ett vinterskägg. Ordet är påhittat, men låter i mina öron som en essä av Sara Lidman. Vinterskägg – det ska få sitta fram till sommaren, sedan får vi se. Men det har effektivt dolt mitt trötta anlete den här vintern och också orsakat en hel del kommentarer. Orakat är i mångas ögon lika med ovårdat. Så har jag också tänkt – män med torkad äggula och brödsmulor i skägget har avskräckt mig. Men i andras ögon är det tydligen hett och snyggt. Jag väljer att lyssna på de senare.
Värre gick det för en kompis. Hans fru hade övat länge på familjens hund och tyckte att hon hade blivit riktigt duktig på att klippa. Hon erbjöd sina färdigheter. Maken som fram till nu sett minst tio år yngre ut var aningen tveksam när han passerade spegeln efter hennes bryska ingrepp. Men så sken han upp:
– Nu vet jag vem jag liknar! Kjell Lönnå!
Att gå från hundfrisör till att klippa coronafrisyr inspirerad av den populära allsångsledaren från Sundsvall är en stark bedrift. Till min förskräckelse har jag sett fler hemmaklippta Kjell Lönnå´are på stan, och andra som har hår nog att stoppa hela kudden med. Jag har överlevt hockeyfrillor, pottklippningar och andra katastrofer, men coronafrisyrer kan vara det mest hårresande jag sett.