"Värmen", så heter Eric Palmqwists tredje soloalbum som släpps den 24 februari.
Debutalbumet "En halv gris kan inte gå" följdes upp av albumet "Hej då". Båda hyllades av en bred kritikerkör över hela landet. Nu släpper Eric Palmqwist sin tredje soloplatta – "Värmen"– och ömsar skinn.
– Jag har nog ömsat till ett mjukare och kanske lite känsligare skinn. Skivan är lugnare och mer textbaserad. Sen är det också en motreaktion mot det jag gjort innan, säger Eric Palmqwist.
På sina tidigare skivor har Palmqwist jobbat med sin distade gitarr och helt band i studion. På skivan "Värmen" är det bara han och Andreas Mattson, tidigare bland annat sångare i indiebandet Popsicle och närmast en av deltagarna i Så mycket bättre.
– Vi byggde upp små världar tillsammans. Men jag gav honom väldigt fria tyglar eftersom han är så otroligt bra. Då kan det vara kul att radera ut sig själv.
Jag får lite vibbar från Andreas Mattsons band Sweet Chariots, fast naknare?
– Naken är den definitivt och det finns nog en hel del stråk som känns Andreas Mattson. Hans klangvärld är unik och väldigt bra.
"Värmen" är ett album som varken handlar om missbruk eller uppbrott, till skillnad från de två första skrivorna. Istället riktas fokus mot att vara människa.
– Konsten eller det svåra i att vara människa, så skulle man nog kunna beskriva flera av låtarna.
Innehållet till skivan skrevs under två helger förra året när han befann sig i sommarhuset i Lojsta. För första gången skrev han och spelade piano, en helt ny process för musikern.
– Jag testade att skriva på piano, vilket är lite roligt för jag kan inte spela det. Jag körde ut ett piano till Lojsta och började testa mig fram. Så det blev uteslutande piano. Det blir lite andra melodier.
Eric Palmqwist har skrivit alla låtar på piano till sin senate skiva "Värmen."
Var det jobbigt att våga släppa gitarren?
– Det handlar om att hitta en ny dörr. Och på så sätt liksom lura sin fantasi. "Vad händer om jag gör det här?", det blev en spännande utmaning och något nytt.
Pianot och melodierna blev också något som genomsyrar hela albumet. Även om det smyger sig in lite gitarr här och var.
Albumet backas upp av tre singlar: "Kom en liten stund", en duett med Anna Järvinen, "Du var aldrig rädd för att dö ung" och introlåten "1994", som är något av ett nyckelspår för skivan.
– Den öppnar en dörr till hur mitt liv har varit. Sen kände jag när jag skrev den att den hade något speciellt. Jag tycker den, som första- låt, öppnar upp för hur skivan sen är på något sätt.
När det kommer till personliga favoriter på skivan beskriver Eric Palmqwist en problematisk relation till singlarna och att han därför vurmar mer för andra spår.
– Jag gillar sista låten "Samlaren", den är väldigt fin. Sen låten "När jag var full va jag ett svin". Titelspåret "Värmen" är nog också en av de bättra låtarna jag skrivit faktiskt.
Med gitarren är han mer bekväm, Eric Palmqwist.
Upplever du det som jobbigt att alltid vara transparent i din musik?
– Det borde kanske vara jobbigare än vad det är. Men är man ärlig mot sig själv och andra så är det inga problem. Ser man till mitt tidigare missbruk så hjälper transparensen mig att fortsätta vara nykter, jag måste vara ärlig och utlämnande.
Om bara pandemin tillåter så knackar också en tillhörande turné på dörren för Eric Palmqwist. Den 26 mars blir det också spelning på hemmaplan, när han ställer sig på Jodas scen.
– Det blir en vårturné, men inga datum är spikade ännu med tanke på pandemin. För mig känns det alltid viktigt att få spela på Gotland.