I morgon skulle Lucia ha kommit med ljus i sitt hår. Nu gör hon inte det. Om det är den globala uppvärmningen eller inte, men snö tror jag att vi blir utan åtminstone fram till nyår. Och Lucia med följe omfattas i år utav smittskyddsrestriktioner och sjunger därför bara digitalt – som så mycket annat detta nådens år som ingen lär glömma. Glömt fenomenet pandemi har vi alla gjort redan 100 år efter att spanska sjukan drog vidare. På nätet läser jag att de första fallen av den dödliga influensan i Visby inträffade sensommaren 1918. Smittan spred sig sedan lavinartat in över ön, med uppskattningsvis 7 000 smittade. Av dem ska drygt 300 ha dött. Då som nu drabbades arbetsplatser, men den gången insjuknade särskilt de unga. Bara på Gotlands infanteriregemente insjuknade 720 personer, varav fyra ska ha dött.
I december 2020 står inte julen för dörren, snarare ett virus. Men årets jul ställs inte in, den ställs om. Har man otur och inte är försiktig kan den annars vara ända fram till påska. I alla fall om man släpper in en coronasmittad tomte. Hos oss gör sig tomten icke besvär i år. Eftersom jag saknar antikroppar blir mitt eget tomtande hos andra också inställt. Men paket lär de få ändå. När jag nyligen klättrade på stålburar fyllda av julklappar hos Postnord förfärades jag över årets helt galna näthandel. Visst är det bra att undvika fysiska kontakter i butiker, men en större köphysteri har jag sällan skådat. Själv taggar jag ner och lägger tid på den goda julmaten istället för att shoppa. Att baka sin egen vörtlimpa på gotländsk dinkel och att brygga sin egen dricke på den rökta malten från Bäl ger mig ilningar av välbehag.
Tyvärr brände vi förra året plåten med bullar bakade på egen saffran. Årets rekordskörd av väldoftande krokusblommor räcker som tur är till både lussebullar och saffranspannacotta. Man må bli kallad nörd, men russinen till lussebullarna kommer faktiskt från egna växthuset. Den inlagda stekta strömmingen vilar i kylskåpet och snart den gravade laxen, en fet öring spöfångad i Tofta. Ett år som detta är det små saker som skänker stor glädje. Bästa julklappen blir nya avsnitt av "Vår tid är nu" i julhelgen på tv. Minns ni allra första öppningscenen? Fredsdagen 9 maj 1945, under regnande konfetti på Kungsgatan ger Kalle vilt främmande Nina en kyss. Den känslan är min egen målbild dagen då corona har gått över.