Bakgrundsmusik
SVT:s granskande reportageserie "De utvalda barnen", gjord av Dokument inifrån-redaktionen, har fått ett stort genomslag.
Debatten har gått hög, inte minst har upprördheten varit stor inom Waldorf-rörelsen, vars pedagogik serien behandlar.
Men det lämnar vi där hän i den här artikeln, istället fokuserar vi på gotländska sångerskan Ida Rickardsson. Hon sjunger seriens ledmotiv så att alla blir berörda – utan att särskilt många vet att det är hon.
Anledningen till att just Ida sjunger Per Daniel Amadeus Atterboms text "Upp genom luften" till Beethovens sjunde symfoni – ett stycke som sjöngs på de skolor som skildras i serien – heter Johannes Hallbom.
Hallbom och Rickardsson är båda medlemmar av gotländska bandet Juno Arcade. Hallbom är tillika journalist och medproducent till ”De utvalda barnen”.
– I våras hörde han av sig och frågade om jag kunde sjunga det stycket. Varför får du fråga honom om.
Men nej, så görs inte. För givet är att Hallbom känner Rickardssons kvaliteter.
Förhållningsordern var denna: Håll sången lite väsande, mycket luft och inget vibrato.
– Så jag satt i garderoben i min sons rum, jag brukar använda den som studio, och sjöng in texten och la lite stämmor och sedan skickade vi filer fram och tillbaka.
Vi inspelningstillfället hade hon inte sett serien, knappt ens fått den berättad. Nu vet hon mer.
– Det var så klart häftigt att höra sig själv i tv. Jag har förstått att många undrat vem som sjunger.
För Ida Rickardsson passar den här typen av uppdrag perfekt. Hon älskar att sjunga i studio och undviker faktiskt gärna scenen.
Insjungningen till tv-dokun var en engångsföreteelse. Musikaliskt är Juno Arcade i fokus. Ett album gavs ut i höstas, nu jobbas med ny musik som ska spelas in vad det lider.
En annan som gör musik som sällan märks är Mattias Bärjed, tidigare omskrivet i bladet. Han har skapat musiken till filmer som ”Call Girl” och ”Gentlemen”.
Den senaste produktion han var inblandad i var ”Jakten på en mördare”, sänd i SVT i december, vilken skildrar polisarbetet kring mordet på 10-åriga Helén i Hörby 1989.
– Redan tidigt kände vi att musiken inte ska ta den plats som den normalt tar. I andra fall kan man låta musiken bråka med storyn och skapa ett energiskt kaos, nu arbetade vi tvärtom för att musiken inte ska störa.
Även där, alltså, musik som är viktig, men som få vet vem som skapat eller kanske ens märker att den finns.