Vaccinet har anlänt. Det kan innebära frälsning, men även så split, eller kanske både och.
Det är drygt ett år sedan de första rapporterna om ett mystiskt virus i kinesiska Wuhan. Nu går "coronaeran" in i nästa fas, vaccinets tid.
Eller är det kanske säsong två av följetongen Corona? Om detta vore en serie, med varje tidningsartikel och nyhetsinslag som en ny episod, är det redan en riktig långkörare.
Med tanke på detta nyhetsflöde finns ett behov av att höja blicken. Vad har hänt med oss människor, oss gotlänningar och världsmedborgare, under det senaste året? Och vad kan vi vänta oss av säsong två – vars premiär är den mest efterlängtade i modern tid, med klara inslag av hallelujastämning.
Med dessa funderingar vände sig GT till öns ständige etnolog, Owe Ronström. Efter ett långt samtal är det ett av hans citat som sticker ut, som förefaller vara kärnan i hans coronatankar:
– Det som står på spel är individens tilltro till samhället. Och tvärtom.
Han talar om medborgarkontraktet (andra skulle kanske välja termen "socialt kontrakt"). Sverige har länge ansetts ha ett mycket starkt sådant, vi litar på vårt gemensamma samhälle och att det allmänna sköter sig – åtminstone något så när – och det annars granskas.
– I många länder är relationen till staten negativ och det centrala är familjen eller kanske klanen. I Sverige är det inte så, det är staten som garanterar individens skydd. Tilliten mellan individ och stat är oerhört stark och det är därför vi kunde ha den coronastrategi vi har haft, menar Owe Ronström.
En strategi som dock har fått allt fler högljudda kritiker, vilket kan ses som ett tecken på att den omtalade tilltron redan har fått sig en törn.
Ännu större prov ska den sättas på, nu under säsong två. Till att börja med har vi själva rättviseaspekten, både lokalt, nationellt och globalt. Vem ska få först och vem ska få sedan?
– EU har sagt att vaccinet ska fördelas solidariskt, även till vissa länder som inte är medlemmar, men det är något som snart ställs på prov. Samma sak mellan regioner i Sverige, kommer Gotland att få allt i tid när de ansvariga i Stockholm inte ens verkar veta när färjan går? Litar vi på att myndigheterna gör rätt prioriteringar och sedan lever upp till dem, det är något som kommer ställas på sin spets.
Samhället, vi gemensamt, måste också kunna hantera eventuella avarter. Owe Ronström för fram en klassisk vetenskaplig grundsats: "Alla system skapar sina brukare, men även sina missbrukare".
– Vi har redan fusk med olika coronabidrag, som skapat en ny debatt. Det finns också falska vaccinintyg i omlopp och det kommer säkerligen dyka upp falska vaccin också. Att vaccinera sig, precis som att isolera sig, blir en moralisk fråga och det blir även fusket. Den moralen hör också ihop med tilliten vi talar om.
Ytterligare en aspekt är den här hallelujastämningen, de stora förväntningarna på Sprutan med stort S, som ska rädda oss från både döden och det dödstråkiga.
Det finns flera fallgropar här. Virusets föränderlighet är en, vaccinernas effekt på sikt är en annan. Alla kommer inte heller svara lika bra på sprutorna – alla kommer inte ens att få dem och definitivt inte samtidigt. Owe Ronström ser det som "mer än troligt" att vi alldeles för tidigt kommer blåsa faran över.
Massvaccineringen lär rädda liv, men inte alla. Tänk om vi det blir så att vi inte ens ser den som superlyckad, med facit i hand?
– Det skulle kunna bli en väldigt besvärlig situation för tilltron och för medborgarkontraktet, som i sin tur avgör så mycket. Om detta faller är det mycket som rubbas, säger Owe Ronström.
Och då har vi ändå säsong tre kvar, för en sådan lär det bli. Den kan få titeln "immunitetens tid" och handlar troligen om att vissa ändå blir sjuka, trots allt, samt om våra våndor kring att våga återgå till det normala.
Owe Ronström har redan pratat om det med sin musikaliska familj:
– Vi funderade på om det kommer gå att samla en publik på tusen personer i höst? Vågar man gå, vågar man lita på att de som behöver vara vaccinerade faktiskt är det och på att ingen blir sjuk? Med tanke på detta kan pandemins konsekvenser, för både människor, kulturliv och allt möjligt annat, bli mycket långvariga.
Notera att termen "lita på" dök upp igen. Owe Ronström tror att tillitsaspekten kommer öka, inte minska, framåt hösten. Detta i takt med att diverse restriktioner (i bästa fall) börjar lättas.
Vilket i sin tur blir nästa företroendeutmaning för myndigheterna och samhället, i förhållande till oss alla.
Tankarna går nu till den för Gotland så viktiga besöksnäringen. Och resandet överhuvudtaget, som är centralt även för oss bofasta öbor.
– Att resa med flyg och färja innebär att man måste vara nära andra under ganska lång tid. Vågar vi sitta bredvid okända? Ett formellt krav på vaccinationsintyg lär vi inte få – men kanske ett informellt, som en outtalad fråga till omgivningen: Är du smittfri? Kan jag lita på dig? I en sån situation kan lätt gamla föreställningar om "vi och dom" förstärkas, ett "vi" som man någorlunda kan lita på och ett "dom" som man bör vara misstänksam emot.
Detta har vi ju redan sett prov på. Alla minns vi väl den uppmärksammade och känslostormande "Stoppa färjan"-rörelsen i våras.
Så pass drastiskt måste det förstås inte bli igen. Men den misstänksamhet som rörelsen byggde på, den finns kvar. Den fanns där redan innan, i någon mån – och pandemin kan alltjämt förvärra den.
Gotlandsfärjan har blivit en plats där vår coronaoro koncentreras. Den kan så förbli ett tag till.
Månget kraftprov kvarstår, ser det ut som, för vår tilltro till varandra och för det sociala kontraktet.
Men en vacker dag kommer den såklart, den vackra dag då vi förpassar serien Corona till arkivet.
Frågan är: Var står vårt samhälle då? Och tron på detsamma, är den förstärkt eller försvagad?
– Det är en bra fråga. Om tio år kommer den här berättelsen att finnas. Om den blir positiv, då blir tilltron stärkt. Men om vi minns det hela som en katastrof, då kommer den att minska.
Efter viss fundering landar vår etnolog trots allt i en positiv, lovande förutsägelse:
– Grunden är faktiskt lagd till en heroisk berättelse, om vetenskapsmän över hela världen som på nolltid slog sig samman, för att skapa de här vaccinerna. Och om mänskligheten som tacklar ett globalt problem som en stor helhet.
Blir det denna hjälteberättelse, med samarbete i fokus dessutom, borde vårt samhälle gynnas. Liksom tron på det gemensamma och på varandra.
Men det får framtiden utvisa. Först ska vi väl fokusera på säsong två.