Senast den 30 april ska 80 procent av de som är 70+ vara vaccinerade. Resten av oss ska ha fått våra sprutor den 30 juni.
Kände du hur axlarna sjönk när du läste det där första gången? Kände du gnistan av hopp i bröstet? Började du andas med magen?
Egentligen är det ju väldigt många dagar kvar till den 30 juni. Hela jämrans vårvintern och den sprittande våren och gassande försommaren. Allt det där utan att få jobba på jobbet, träffa släktingar och kompisar, träna inomhus, sitta på krogen. Det är en golgatavandring vi har framför oss och den är smärtsamt lik den vi lämnar bakom oss när vi säger ajöss till 2020.
Men ändå känns det mycket bättre, eller hur? Och det beror förstås på att vi har fått ett datum att förhålla oss till. Alla som någon gång har väntat på en operation, eller ett provsvar, eller något annat som man brukar vänta på, vet att det är outhärdligt utan ett datum. För att kunna bita ihop och vara tapper och kämpa måste man veta när eländet tar slut.
Förutom datum är det avgörande för sinnesstämningen att man får information om hur det man väntar på ska gå till. Och nu har vi ju även fått det! Det blir inga kallelser, vi kommer att få boka via telefon, sprutorna ges i första hand på vårdcentralerna. Inga konstigheter. Inget att grubbla över.
Information är det bästa vaccinet mot oro. Och jag tänker ibland på hur glada vi ska vara att vi lever i ett samhälle där ambitionen faktiskt är att informera befolkningen, i stället för att försöka hålla dem lugna med halvsanningar och lögner.
Alla som någon gång suttit några timmar i ett stillastående flygplan vet att det enda man vill ha är information. Om kapten inte har något nytt att säga vill vi att han säger just det. Om de fortfarande väntar på en reservdel vill vi höra just det. Om och om igen, var tionde minut. För det är tystnaden som får oss att svettas och hjärtat att bulta. Vi vill bara höra någon säga något. Allra helst ett klockslag för när väntan beräknas vara över.
Så ja, vi går in i det nya året med lugn och tillförsikt. Myndigheterna och vården kommer att fixa det här. Det kommer att bli en lång vår men långt där framme ser vi en liten, gnistrande prick. Det är ljuset i tunneln, gott folk. Och det här tåget tuffar sakta men säkert rakt mot det.