Åh vad fint, då är jag inte ensam. Det finns många apokalyptiska scenarier – krig, klimatkatastrof, ekonomisk kollaps. Allt är läskigt. Men inget skrämmer mig så mycket som pandemier.
När jag pluggade historia skrev jag en uppsats om spanska sjukan. Jag läste om hur influensan spreds, hur människor blev liggande med feber och andningssvårigheter, hur de blev svarta i ansiktet av syrebrist, hur de faktiskt drunknade av all vätska som samlades i deras lungor.
I Arjeplog drabbades ovanligt många människor. Ett litet samhälle på glesbygden, långt från Europa och världen. Det är lätt att tro att isolering kan skydda från en pandemi. Ta Gotland till exempel. Det är bara att hissa upp vindbryggan, stänga hamnen och flygplatsen och vänta ut eländet.
Och Gotland kom också ganska lindrigt undan spanska sjukan. Men i Arjeplog blev det precis tvärtom. Här slog pandemin till hårdast i landet och 3% av invånarna dog. De hade begränsat skydd mot influensa eftersom de levt isolerade. Dessutom var de fattiga och undernärda.
Corona är inte influensa. Den vanliga influensan dödar varje år 0,7% av de smittade. Spanska sjukan tog kål på 5 – 10%, medan Corona verkar ta livet av ungefär 2%. Å andra sidan har jordens befolkning ökat sedan 1918. Då var vi 1,8 miljarder. Nu är vi nästan 8,5 miljarder.
De första veckorna tänkte jag sturskt att den där sjukdomen tar sig aldrig till Sverige. Sen gjorde den det. Då tänkte jag okej, visst, men den kommer aldrig att spridas okontrollerat i Europa. Vi vet ju var den kommer ifrån, vi vet vilka flygplan som landar. Men sen var smittan plötsligt lös i Italien, bortom kontroll, de stängde skolor och arbetsplatser och i morse hade tolv personer dött. I kväll kom rapporten om sju personer smittade i Sverige. Vi visste att viruset skulle komma. Ändå tog vi emot det med öppna armar.
Det är lätt att tänka att vi inte hade en chans 1918. Vi hade inte penicillin till exempel. Eller internet. Men å andra sidan reste vi inte lika mycket som idag. Och 2020 lyckades ett farligt virus ta sig in och slå rot mitt i Europa trots att vi vetat i flera veckor att det var på väg. Internet hjälpte liksom inte. Och antibiotika kommer inte att rädda oss alla. Det finns faktiskt ingenting som kan rädda oss alla. Men du kanske kan rädda dig själv. Om du skaffar vattendunkar. Konserver. Och du, glöm inte handsprit.
Vinjett...