Mannen som hade haft en trevlig kväll tryckte ner sina tomma vinflaskor i igloon på återvinningen. När vi började prata förstod jag att han såg dystert på klimatarbetet. "Ekonomin går före miljön hos både politiker och de som bestämmer" sa han. Jag kan inte annat än hålla med. Klimatarbetet känns som att vi alla spelar tärningsspel mot Krösus Sork medan isarna smälter. Det är naturens ironi att det är ett virus, uppkallat efter ett mexikanskt öl, som får världsekonomin och därmed utsläppen att backa.
Jag ringde en av Sveriges främsta på klimatledarskap och även forskaren i Uppsala ser dystert på framtiden. Något måste göras nu och det är inte längre bråttom. Det är skitbråttom. Fossila bränslen som kol och olja till bränsle, drivmedel och uppvärmning, står för tre fjärdedelar av alla koldioxidutsläpp. Forskaren hade räknat ut att vi på Gotland måste minska våra utsläpp 16 procent om året under de närmaste 20 åren. Du säger säkert att det finns någon annan som förpestar atmosfären värre än du, och som bättre borde ta sitt ansvar. Visst, du har rätt. Men kvoten är vår gemensamma och alla måste hjälpa till. Liten som stor och alla utsläpp räknas.
Förra helgen försökte jag tränga mig fram genom ett hav av klädställningar och köpgalna på Åhléns i Stockholm. Skyltar med halva reapriset fick folk att shoppa som aldrig förr. Jag kom ut tomhänt. Mina tonårsdöttrar har lärt mig att den globala klädindustrin är värre än all flygskam i världen och vi köper mest second hand. Oljepannan från antiken är utlyft från källaren för länge sedan och jag försöker handla lokalproducerat. Jag lovar att försöka följa klimatforskarens krav på 16 procent om året.
Men även när det gäller klimatet på jobbet finns det mycket att göra, för väldigt många av oss. Sedan jag skrev om arbetsmiljön på en enhet hos teknikförvaltningen har jag aldrig pratat så mycket med andra om chefer och ledarskap. Med tanke på tystnadskulturen på arbetsplatser med farligt för lågt i tak, där man hellre pratar om än med varandra, hoppas jag på något av ett "metoouppvaknande". Ut med språket! Oftast är det bättre att rensa luften direkt än att sura och samla surdegarna på hög. Och att inte fastna i surdegen. Rensa luften och gå vidare. Så brukar jag försöka göra, men så har jag också norra halvklotets bästa kollegor och chefer. Då är klimatfrågan en ickefråga.