Konsert
Jakob Hellman
Stelor 11/8
För en man som en gång i tiden var det största namnet inom svensk pop, kanske till och med inom svensk musik överlag, gör han en minst sagt diskret entré.
Publiken lägger knappt märke till honom när han kliver in i Stelors lada, där folk har klämt ihop sig ända upp på trappstegen för att kunna se den mytomspunna artistens återkomst.
Jakob Hellman börjar med att anspela på att lokalen är ”precis rätt forum för att prata om låtarna” och rättar till gitarren.
Med den där lätt böjda ställningen, den kroppsnära kramen med gitarren och minspelet som är nära nog omöjligt att efterlikna sätter han igång. Först ut är låten ”Vackert väder” från debutskivan ”...och stora havet”, som fyllde 33 år i år.
När det sista ackordet klingar ut kommer applåderna som, även dem, låtit sig vänta nästan lika länge.
– Fint, sammanfattar Jakob Hellman det och hänger av sig jeansjackan.
Flera av de gamla låtarna hade ofta tjejer som den 23-åriga Hellman förälskat sig i som tema, något 56-åringen på scen berättar att han i bland våndas över.
– De låtar som gick bäst handlade om någon slags trånande ungdomskärlek, fastän jag knappt var ungdom själv längre när jag skrev dem, säger han.
De nya låtarna från fjolårets skiva ”Äntligen borta” är snarare av en något mer melankolisk karaktär.
Kvällens andra låt är ett perfekt typexempel. ”När jag går in nånstans och känner mig utanför” handlar, med artistens egna ord om ”att gå in någonstans och känna sig utanför”. Men Jakob Hellman menar att om tillräckligt många känner samma sak kan rollerna bli ombytta.
– Då blir de som är utanför innanför och de som fick en att känna sig utanför blir marginaliserade, säger han.
Det är tacksamt när artisten själv står på scen och ges utrymme att förklara vad han menar med sina låtar, särskilt när han anser att texttolkningarna som man i bland kan läsa på musikappen Spotify är helt absurda.
– När man läser den där rullande texten på appen kan man ju tro att författaren är sinnessjuk.
Med sig på scen har han Erik Zettervall som spelar elgitarr och sjunger stämsång. Och det räcker bra så. Stundom hade det kanske varit roligt att ha lite mer bas, och kanske hade någon låt mått bra av lite trummor, men det är egentligen petitesser.
Jakob Hellmans konsertframträdande må ha legat och slumrat ett tag nu, och det verkar som att åren har gjort att åtminstone somliga av tonerna på de gamla låtarna som ”Hon har ett sätt” ser ut att vara lite ansträngande att ta med den åldrade rösten.
Men energin har han kvar. Han sjunger bra. Och han ser åtminstone ut som att han har kul.
Inte helt oväntat dröjer det till efter pausen innan publiken vaknar till liv på riktigt. Första låten tillbaka på scenen är nämligen den gamla klassikern och radiohitten ”Vara vänner”.
Det är också efter pausen som artisten och en av medproducenterna till den nya skivan Magnus Ekelund, även känd under artistnamnet Kitok, bjuds upp på scenen. Tillsammans gör de ett av kvällens kanske starkaste framträdanden med låten ”Tusen dagar härifrån” som Jakob Hellman gjorde med Perssons Pack.
Efter framförandet berättar Kitok att han efter showen kommer ställa sig i merchbåset och sälja de fåtal skivor som finns att köpa.
– Jag råder er att skapa kaos efteråt, ropar Jakob Hellman glatt ut till de i publiken som tänkt köpa något.