Sven Wollter, en av de största svenska skådespelarna i modern tid, gick ur tiden på tisdagen i följderna av covid-19.
Han gjorde sin professionella scendebut på teatern i Slite 1954, vi återkommer till det i den här artikeln.
Men Kickan Holmberg. I månader hade hon haft den där minneslappen hemma på kylskåpet: ”Mejla Sven”.
Hon ringde när han fyllde 86 i januari, då hann han inte prata, stod vid spisen och lagade torskrygg.
– Han hade svårt med hörseln och gillade att mejla, nu tänkte jag att jag verkligen skulle göra det…och så var det för sent! säger den gotländska skådespelerskan.
Kickan Holmberg spelade narren i 2001 års uppsättning av ”Kung Lear” på Romateatern. Sven Wollter spelade huvudrollen, vilket fick DN att sätta rubriken ”Wollter kung av Gotland” till sin recension.
Kickan minns uppsättningen, förstås.
Hon hade från 1982 och tre år framåt haft Wollter som lärare på Angereds-teatern, de hade fortsatt att umgås och hon stod – och står – nära hans familj.
– Att få spela den pjäsen, att vara narren när han var kung, det var min bästa teaterupplevelse, säger hon.
För som de bråkat, all tänkbar pappaprojicering hon gjort genom åren, gjorde hon något bra var det Svens förtjänst, gick det dåligt var det till hans förskyllan.
I nära 40 år har de, i någon mån, gått sida vid sida.
– Han var tidigt min förebild, jag har försökt göra uppror och på slutet satt vi mest och pratade om våra barn, säger hon.
Kickan kalla honom ett levande, ja, alltjämt levande, fenomen för kärleken till konsten. En fanbärare för teatern, en röst som nådde långt utanför salonger och filmdukar.
Chosefri och rak, ”hur förhåller du dig till kändisskapet och att alla tittar?” frågade Kickan, ”jag tittar tillbaka och ler” svarade Sven.
– Han var sträng och krävande. Han tog mycket plats men tog aldrig andras syre, han kunde skina men gav andra möjlighet att göra detsamma, säger hon.
Kickan Holmberg flyttade till Gotland 1989, Sven Wollter har ett livslångt förhållande till ön sedan mamma tog med honom på husmorssemester till Martebo 1944.
Faktum är att han professionella debut på en teaterscen inträffade i samband med invigningen av medborgarhuset Slitegården med Sliteteatern den 21 juni 1954.
Pjäsen hette ”Lyckliga dagar”, skriven av Claude-André Puget, och hade Gunnel Lindblom i fokus.
I boken ”Thalias hus” (2018), skriven av Göran Willis och Anna Hedelius, berättar Sven Wollter så här:
– Vi fick 50 kronor om dagen, Gunnel var stjärnan, hon hade redan gjort ett par filmer. Vi kallade oss Pionjärteatern och åkte runt och spelade på fängelser, mentalsjukhus och sanatorier. Vi var stolta över att få inviga en riktig teater.
Förutom ”Kung Lear” har Wollter, bland annat, deltagit i filmatiseringen av Tarkovskijs ”Offret”, inspelad 1985 på Närsholmen, och vid inspelningarna av Håkan Nessers ”Van Veeteren”-deckare.
På senare år besökte han ön med Frödingprogrammet ”En dåres sånger” 2011 och i ”Aftonens ämne kärlek” 2015, tillsammans med bland andra Siw Malmqvist.
Anna Hedelius är teaterkritiker på SVT och träffade Wollter i samband med arbetet med boken ”Thalias hus”.
Hon kan inte nog betona hans betydelse för den svenska teater- och filmscenen:
– Trots sin egen utstrålning och den där mörka skrovliga rösten, kunde han fylla sina rolltolkningar med närvaro och stark persona som blev egen för var roll. Han hade en djup solidaritet med sina rollfigurer, säger hon.