Marie Nilsson Lind anropade himlen i "Så mycket bättre". Bilden från ett annat tillfälle.
Ett tv-ögonblick som fick hela Sverige att gråta
MUSIK. Det var ett tv-ögonblick mer känslosamt är vi någonsin sett i ”Så mycket bättre”-formatet. Marie Nilsson Lind anropade himlen och fick hela landet att hulka och kanske också förstå hur skört allting är.
Du såg det. Eller har du hört talas om det. Ingen har undgått Marie Nilsson Linds entré i lägereldsprogrammet.
Hon satte svensk text till Daniel Adams-Rays och Tim ”Avicii” Berglings låt ”Somewhere in Sthlm” och anropade därmed de som gått före oss, de som nu kanske musicerar där uppe bland molnen; Cornelis, Whitney, Amy Winehouse och Monica Z, Kristian från Borlänge och förstås ”min Josa”.
Jag hade hört låten på förhand när den mixades i Micke Lyanders studio. Vid första lyssningen satt jag stum, så drabbade mig Maries ord – sången och pratet – att jag var lite rädd inför sändningen, rädd att det stora, vackra, sköra och egna kanske inte skulle gå fram.
Det hade jag, som du vet, inte behövt göra. Det var ett av de mesta känslosamma tv-ögonblicken någonsin i sin genre.
Än mäktigare blev det när ainbuskarna Annelie och Bittis som en överraskning föll in i sista versen. Så tydligt att de tre har en lång historia ihop, så självklara är de för varandra i sången och musiken.
Så tydligt också att en fjärde röst saknas, Josefin, hon som anropades i himlen, eller var hon nu befinner sig. Inom var och en av oss, kan hända.
Att uppleva musik live är alltid bäst, då finns nerven, närvaron. Men den här gången nådde glöden, glädjen och sorgen även genom tv-rutan.
En annan sak: Abba gav oväntat ut en skiva under året, 39 år sedan sist. Jag har inte lyssnat på den än. Vill ha det framför mig så länge det går.
Magnus Ihreskog
Beethoven 250+1 var ett samarbete mellan Gotlandsmusiken, Camerata Nordica och Östgötamusiken.
Gotlandsmusiken – Beethoven 250+1
MUSIK. Tajmingen gjorde väl sitt. Efter nära två år med pandemivänlig kammarmusik blev det nästan övermäktigt att få uppleva en fulltalig orkester i bästa form på Wisby Strands stora scen.
Att "Beethoven 250+1" framfördes utan dirigent kunde visserligen även det otränade örat höra emellanåt, men det var snarare något som ingöt liv i marmorbysten Beethoven. Och för solisten Colin Scobie finns bara ett ord: Bravo.
Edvin Högdal
Världsartisten och gotlandsälskaren Eric Bazilian spelade på Donners Event i november.
Intim konsert med en världsartist
MUSIK. När jag gick i nian på Södervärnsskolan släppte Hooters plattan "Zig Zag" och jag blev helt golvad. Jag spelade den oavbrutet. Hitarna "Brother don't you walk away" och "500 miles" i all ära men sistaspåret på b-sidan var "Beat up guitar" och det är ännu en helt magisk låt i mina öron.
Att jag skulle få höra den när Eric Bazilian besökte Visby och Donners Event i november hade jag inga förhoppningar om, men det blev trots allt en fin stund med en världsstjärna på en intim klubbspelning.
Min enda invändning är, som alltid när man får se en idol live, att jag hade valt ha mer. Bazilians del i den välfyllda rockkvällen blev för kort. All respekt för de lokala coverbanden, men ni hade kunnat skippa en låt var och gett huvudpersonen en halvtimme till på scen.
Mats Pettersson
Markus Krunegård fick publiken på Breda Blick att dansa, trots bara sittplatser.
Förlösande stund med Markus Krunegård
MUSIK. Det var tydligt att alla var lika svältfödda – både artist och publik – på livemusik när Markus Krunegård klev upp på scenen i Breda Blicks trädgård i somras. Den 27 juli satt vi äntligen där, ja satt, eftersom restriktionerna om sittande publik fortfarande gällde.
Allting började med låten Sentimental attack, och det var precis vad det var. För jag vågar nästan lova att ingen var beredd på att den här kvällen skulle bli så fantastisk som den blev.
Ju längre konserten gick desto mer började det spritta i benen på alla i publiken. Vilket Markus Krunegård märkte. Så trots både ordningsvakters och kontrollanters närvaro uppmanade han sin publik att ställa sig upp och dansa. Det blev en förlösande stund, och om man inte redan var frälst av Markusevangeliet blev man det då.
Malin Stenström
Kerstin Ekman gav ut sin första prosabok på tio år.
Året då Ekman återgick till prosan
LITTERATUR. Jag har under året läst ett stort antal böcker. Mäktiga arbeten som Anna Seghers två romaner om exilen undan Naziyskland. Och den stora, efterlängtade volymen med dikter av Lars Norén. Men det som mest etsat sig fast är Kerstin Ekmans första prosaberättelse på tio år. ”Löpa varg”.
En berättelse förankrad i norrländsk vardag hos den pensionerade jägmästaren Ulf Norrstig och hans hustru Inga. Ulf får i sin kikare syn på den stora varghannen Gråben och kring den upplevelsen kretsar berättelsen. Den är vidunderlig i all sin enkelhet, men att just finna det exakt rätta anslaget är bara några få författare förunnat.
Parallellt med den spännande handlingen finns en stor naturessä om vad vi gör med skog, mark och klimat skriven utifrån den stora kunskap som Kerstin Ekman i så många böcker gett uttryck för.
Håkan Anderson
Cullbergbaletten besökte Gotland i november.
Flodhästens erinran
DANS. Min flodhästkropp står stilla i Närkåns meandrande flöde. På långt avstånd från virus. En lång tid i bakvatten och frånvaro. Här står jag med hägrar och sångsvanar. Och kan just inte annat. Om dagarna snurrar jag ibland på min lilla svans. Jag samtalar lite med hägrarna. En skata har blivit en nära vän. Hon tycker om att sitta på min skrovliga rygg. Vi talar förstås om vädret men också kultur. I natt gick jag som vanligt upp på savannen för att äta. Det återstående decembergräset var kallt av frost. Ja inte är det mycket till bete som bjuds så här års. Men något kan jag erinra mig i mörkret. Som då jag skjutsad på ett lastbilsflak fick möta danskompaniet Cullberg i höst. Med sin förtrollande berättelse om livets villkor. Med den upplevelsen kändes det fint att återvända till åns svala vatten.
Torsten Green-Petersen
Clara Klingenström tog över hela Sverige genom Mello-succén "Behöver inte dig i dag".
Fint att se en stjärna tändas
MUSIK. För 35 år sedan följde jag, som lokaltidningsreporter i Småland, med på Lena Ph:s mäktiga genombrott, från lokalkändis till ett namn i nationell neon.
I år upprepades historien, nu sida vid sida med Clara Klingenström som jag följt sedan hon var just lokalkändis. Under våra i stort sett dagliga intervjuer under Mello-tiden fattade hon först ingenting, sedan gick det upp för henne: Det är nu det händer.
Att se henne lyfta till och i sitt rätta element – scenen, sången och musiken – är ett gott minne.
Magnus Ihreskog
Thorsten Flinck spelade Doktor Glas för den gotländsla publiken.
Flinck gjorde Doktor Glas levande
Trots en skadad fot och några förlorade tänder var Thorsten Flincks soloframträdande av Doktor Glas en av årets bästa teateruppsättningar. Det var en tolkning som inte bara gav rättvisa åt Hjalmar Söderbergs bok, den höjde den till en mer levande nivå med ett sömlöst skiftande mellan rollerna. Flinck kommer nu i juletider att agera jultomte för den som vill betala och bor i en Stockholmsförort. Förhoppningsvis går han nu inte över till att vara tomte på heltid, utan kommer tillbaka till Gotland för en ny uppsättning shower i framtiden.
Oscar Stomberg
Smaklösa såg till att Vamlingbo-publiken fick sig några goda skratt.
Ett enkelt men mycket nöjsamt nöje
Nya idéer, uttryck, berättelser, arrangemang, javisst! Men någon gång kan man ha väldigt kul med något helt välbekant och kanske inte så utmanande. Smaklösa for på turné, med premiär hos oss i Vamlingbo, under devisen "musikens EPA-traktor" – och var denna gång förstärkta av ett förband med just traktorer (dock Victor, inte Epa). Solsken, 500 personer utomhus, vänliga sandbin som surrade över grusplanen vid bygdegården. Tack till bandet för alla välgörande skratt.
Lasse Linusson
Julkonsert med Helen Sjöholm och Anna Stadling i en fullsatt Visby domkyrka.
Det stod en ros utsprungen i Visby domkyrka
Tre starka upplevelser under året: Helen Sjöholm och Anna Stadling som sjöng ”Det är en ros utsprungen” så nära och innerligt i en fullsatt Visby domkyrka. Isabella Nilssons och Jonas Ellerströms blixtrande begåvade Lewis Carroll-encyklopedi ”A som i Alice” och så sommarens höjdpunkt i S:t Nicolai: Erich Wolfgang Korngolds pianokvintett, bländande framförd av Thomas Rudberg med vänner. Sensuellt plyschmjukt och senromantiskt, men plötsligt vinglar tonerna omkring och musiken låter överraskande modern.
Lena Torndahl