Marcus Mattsson tycker att det har varit väldigt intressant att lära känna de två fotograferna. Han har också själv ett stort fotointresse.
För två år sedan var Leif Olsson på en fotoutställning.
Det var fotografen Peter Ullberg som hade dokumenterat en kvinna som heter Ann. Hon hade just fått bröstcancer för fjärde gången och ville på något sätt dokumentera tiden när cancern läkte. Därför hade hon kontaktat Peter för att fota processen.
När Leif Olsson var på utställningenhände det något i honom och en idé kläcktes. Han kontaktade Peter Ullberg om att fotografera Leifs son Håkan, som bor på det socialterapeutiska bykollektivet Hajdes i Fröjel. På Hajdes bor det personer med olika sorters funktionsvariationer.
Leif frågade om Peter ville komma dit en vecka och Peter tackade ja.
– Det var jättespännande, men precis innan jag skulle åka dit började det dyka upp massa frågor i huvudet på mig. ”Hur närmar jag mig den här, för mig, främmande miljön?” eller ”vilka fördomar kommer jag att ha med mig?”, säger Peter Ullberg.
Han funderade på om han borde läsa på om exempelvis autism innan han besökte Hajdes, men beslutade sig för att bara åka dit och ha ett öppet sinne.
De frågor som dök upp i Peter Ullbergs huvud har varit en central del i projektet. Frågor om hur han borde agera som fotograf i den miljön och om hur han ska agera utifrån de förutfattade meningar som han har. Han funderade också på hur mycket han skulle anpassa sig till de boende.
– Först handlade projektet mer om livet på Hajdes men sedan tillkom de här tankarna om fördomar man har gentemot personer med funktionsvariationer. För det är klart att man har fördomar. Det har vi alltid; du har säkert några om mig och jag har säkert fördomar om dig. Projektet har utvecklats att till att bli en frågeställning om vilket möte som helst, säger Peter Ullberg.
Far och son, Sebastian och Peter Ullberg, har tillsammans fotat för utställningen. Båda har varit verksamma i bakgrunden medan den dagliga aktiviteten på Hajdes ägt rum, men Sebastian har också gått nära och tagit porträttbilder på några av de boende.
Efter veckan på Hajdes växte projektet. Nu var det inte längre bara Leif Olssons son Håkan som var med och fotades, utan flera andra av de boende. Och Peter Ullberg bad om förstärkning från sin egen son, Sebastian Ullberg, som också råkar vara fotograf.
Båda två har smugit omkring i bakgrunden som flugor på väggen. De har dokumenterat de boendes arbete, deras vardag och vila. Idén har varit att försöka vara närvarande men inte vara mitt i verksamheten. Men Sebastian Ullberg har också fotograferat porträttbilder av några av de boende, för att få till ett mer intimt möte.
– Jag tycker vi har kommit varandra nära. Vi har haft som mål att lära känna de här personerna och bygga relationer, och man har snabbt gått från främlingar till vänner, säger han.
Leif Olsson, till vänster, var den som ursprungligen kläckte idén till projektet när han tog kontakt med Peter Ullberg om att fotografera Leifs son, Håkan.
Och vad tycker de boende själva? När GT besöker utställningen är Marcus Mattsson och Erik Gorblich från Hajdes med och kollar på bilderna.
– Det känns helt okej att vara med på bild. Jag tycker att det ska bli väldigt intressant med den här utställningen då syftet med den är att ta död på de fördomar som finns mot oss funktionsvarierade, säger Marcus Mattsson.
Märker du ofta av sådana fördomar?
– Nej, men jag har gjort det förut. Bland annat under min skoltid när jag blev mobbad. Det var ju inte roligt förstås, men nu blir det här lite som att ta revansch och visa att jag kan, säger han.
Att ha haft två fotografer hängande efter sig i sin vardag har inte varit något annat än jätteroligt, säger Marcus Mattsson. Han har själv varit med i arbetet med några av fotografierna.
– Det har varit riktigt roligt. Jag är riktigt intresserad av fotografering och tycker att den här utställningen ska bli ett väldigt intressant projekt.
Bredvid flera av bilderna i utställningen sitter citat från några av de boende. På det här från Marcus står det: ”Se förbi fördomar och se all den kunskap jag besitter. Vi kan också uträtta underverk.”
För Sebastian Ullberg är det viktigt att så ofta som möjligt att ta sig utanför sin komfortzon.
– Det är det jag hoppas på att de här bilderna kan göra. Att man vågar sig in i möten som man vanligtvis inte är i, säger han och fortsätter:
– Jag har också haft lite som mål att få betraktaren att se på de här bilderna och inte omedelbart se att de här personerna lever med funktionsvariationer.
Peter Ullberg tar vid:
– I det yttre kanske man kan se en olikhet men vi har försökt att fokusera på det som gör oss lika. Man säger ju att genom sig själv så lär man sig om andra, men vi har vänt på det och lärt känna oss själva genom andra.
Fotoutställningen ”Lika/Olika/Unika” kommer att visas på Almedalsbilioteket till den 14 augusti.
De två fotograferna talar nu om att eventuellt fortsätta projektet, något som åtminstone Marcus Mattsson skulle tycka var roligt.
– Det skulle vara kul att få fortsätta vårt samarbete för det har mynnat ut väldigt väl här tycker jag. Vi får se vad framtiden bär i sitt sköte.
Fotoutställningen ”Lika/Olika/Unika” kommer att visas på Almedalsbilioteket till den 14 augusti.