Bröderna Rogefeldt på ”Ett steg till”-skivans innerkonvolut; Ingemar och Pugh.
Vid juletid förra året gjorde Pugh Rogefeldt offentligen år den nervsjukdom som gjort att han sedan länge inte längre kan spela och nu kräver vård.
Men hans musikskatt lever, och kommer att leva, kvar.
Sex år yngre brodern Ingemar Rogefeldt var 18 då han började spela gitarr med Pugh hemma i Västerås, då i bandet Hjärtans Ungar som sedan blev Rainrock.
Det kom i det tidiga 1970-talet att mynnade ut i skivor som ”Bolla och rulla” och den storslagna turnén ”Ett steg till”, vilken fångades på ett dubbelalbum.
1976 började sedan Ingemar spela med Jerry Williams i dennes kompgrupp Roadwork.
– Men Pugh och jag har spelade mycket tillsammans sedan dess. Senast för några år sedan när jag åkte med Hasse Tholin och Micke Lyander i hans gotlandsband, säger Ingemar Rogefeldt, ”Iro” kallad.
Pugh Rogefeldt och hans orkester i S:t Nicolai ruin 2019. Här också brorsan Ingemar Rogefeldt, till vänster, och Hasse Tholin.
Det var under en turnésväng med Billy Bremner som ”Iro” och musikerkompisarna Micke Finell och Peder Sundahl kläckte idén om en hyllning av Pugh och hans musik.
Ännu är ingenting spikat, många trådar hänger lösa men intresset är stort och sannolikt får de ihop allt någonstans i april.
– Vi måste bara göra det. Det är brorsan värd med tanke på hur mycket han åstadkommit och vad han betytt för svensk musik.
Tanken är också ett hyllningsalbum där en handfull av Pughs låtar spelas in. Inspelningarna har redan börjat i Finells studio Rock Around The Clock i Uppland. Tonvikten ligger på 70-talsproduktionen med titlar som –Små lätta moln–, –Guldgruvan–, –Dinga linga Lena– och –Hog Farm–.
Även Ingemars söner Johnny och Jens kommer att finnas med på skiva och turné. Kanske även Janne Lucas Persson, som var med på ”Ett steg till”.
Pugh själv är också han med på ett hörn, han har sagt okej och välsignat hela idén.
Pugh Rogefeldt i yngre dagar. 1969 slog han igenom med ”Ja, dä ä dä”, 1974 kom ”Bolla och Rulla” fylld av hits som ”Dinga Linga Lena” och ”Hog Farm”.
Vilket förhållande har du, Ingemar, själv till din brors musik?
– Han är ju som sagt sex år äldre och lärde mig mycket. Han kom hem med Beatles-plattor och har alltid varit en förebild. Det är klart att de tidiga låtarna som vi lirade med Rainrock sitter hårt. Men han har ju haft en lång karriär även efter det.
I dag är han sjuk. Hur tänker du kring det?
– Att det känns piss, så klart. Sjukdomen har tagit över. Det är därför vi verkligen vill göra det här nu, så snart vi hinner och så länge han fortfarande är med. Det är skyndsamt, säger Ingemar Rogefeldt.
Pugh Rogefeldt omgiven av sitt gotlandsband och även av brorsan Ingemar längst till vänster och Jojje Wadenius – som också vinkar – som var med redan på debutalbumet 1969.
Det är inte första gången Pugh Rogefeldt hyllas. Redan i oktober 2019 firades hans låtskatt, då från debutalbumet –Ja dä ä dä–, utgivet 1969. Den gången var Pugh själv med på scenen tillsammans med namnkunnigt band: Martin Hederos, Ola Gustafsson, Jerker Odelholm och Andreas Dahlbäck.
Konserten, där Hurula och Sarah Klang var gästartister, fick ta emot ovationer och strålande recensioner:
– Det var omtumlande, kan inte säga det på annat sätt. Jag hade inte väntat mig en sådan uppståndelse. Särskilt kul att så många kända artister var på plats, sade Pugh Rogefeldt efteråt.
Tanken var att konserten skulle tas ut över landet, men så kom coronapandemin och därefter Pughs sjukdom.
Dessförinnan, i april 2020, hann han bli invald i Swedish Music Hall of Fame. Det var på tiden, tyckte många.
Pugh själv sade så här i en GT-intervju:
– Det känns lite internt, det där. Jag vill inte verka svår, men jag behöver inte bry mig om expertisen i Stockholm, jag sitter hellre på Gotland och skriver bra musik.