Liv Olanders trivs bra på Gotland men har fortfarande en stor del av sitt hjärta kvar på Sveriges sydligaste udde Smygehuk där hon växte upp.
Det har hänt att en del personer som Liv Olanders mött inte trott att det verkligen är hon som är teaterproducent på Länsteatern på Gotland.
– När man mejlar eller pratar i telefon är det ingen som reagerar men ibland när jag möter någon så tror de inte att det är jag som är Liv Olanders, producenten, säger hon.
Liv var bara 21 år när hon började arbeta på ett vikariat som producent på länsteatern, nu har det gått fyra år och hon är fast anställd som teaterproducent och håller i teaterproduktionens alla trådar. I arbetsuppgifterna ingår att organisera rekrytering, personalfrågor, budgetering, finansiering, marknadsföring, och publikarbete.
Hon själv ser inte åldern som något problem och det gör inte hennes kollegor heller.
– De andra taggar mig att ta mer plats och att respektera mig själv. De sa när jag började jobba här att de var två gubbar och att de behövde en ung tjej, vilket gjorde att jag kände att jag kunde lita på dem. Men vi skämtar mycket om ålder, det gör vi, säger hon.
Liv Olanders växte upp på en gård i Smygehuk på Skånes sydligaste udde.
– Vi har haft grisar och höns men det är så bra mark att det inte lönar sig att ha djur, säger hon.
Familjen har kvar gården och Liv Olanders åker ofta dit.
– Det är det som är hemma för mig, det är där jag har min familj, det är hjärtat, säger hon.
Hon gör precis tvärtemot vad många andra gör, hon reser från Gotland på somrarna. Då åker hon hem till Skåne för att jobba som producent på Lilla Beddinge teater.
– Just nu fungerar det väldigt bra för mig att vara på Gotland under lågsäsong och i Skåne på sommaren, säger hon.
Liv Olanders gillar att organisera men också att jobba tillsammans med alla människor hon möter genom teatern.
Intresset för teater har hon haft sedan hon var liten.
– Jag höll på med teater när jag var barn. Men under tonåren ville jag bli miljökämpe, gick naturvetenskapligt program och släppte allt med kultur, säger hon.
Hon hade siktet inställt på att bli civilingenjör men sneglade ändå hela tiden på skådespeleriutbildningar. Sedan tog hon tog ett sabbatsår och gjorde amatörteater i Skåne. Under den perioden träffade hon många nya personer och kom till insikten att hon faktiskt inte behöver en masterutbildning.
– Jag släppte prestigen och minns att jag blev väldigt glad när jag insåg att man kan arbeta med teater, säger hon.
Hon sökte istället och kom in på Kulturamas tvååriga skådespelerilinje.
Just nu spelas Anna & Jacob Dubbe
och uppföljaren Måne över Rosendal på länsteatern.
Berättelsen bygger på sanna händelser på Gotland kring sekelskiftet mellan 1700 och 1800-talet. En gotländsk Romeo & Julia-saga där verkligheten överträffar dikten.
Inom teatern var det särskilt yrket som producent som lockade henne, något som förvånade inte minst hennes lärare på skådespelarlinjen. De tyckte att hon skulle satsa på att bli skådespelare istället. Men Liv Olanders hade bestämt sig och i januari 2018 gjorde hon praktik som producent på Länsteatern på Gotland.
– Sen ringde de och frågade om jag ville komma och jobba här som producent ett år, vilket också innebar att jag skulle behöva flytta till Gotland, säger hon.
Första tanken när hon fick frågan, berättar hon, var om hon skulle klara jobbet.
– Jag frågade Lisbeth Pettersson som var producent då om jag skulle klara det och hon sa ja.
När Lisbeth Pettersson sedan valde att sluta förra våren tog Liv Olanders över hennes fasta tjänst, något hon inte har ångrat.
– Jag gillar att vara i den konstnärliga världen och att jag kan ha överblick, säger hon.
Hon skriver och förhandlar avtal med skådespelare, sköter all marknadsföring, planerar och samordnar.
– Jag är projektledare och organisatör och det trivs jag mycket bra med. Det bästa är att få jobba med människor som jag tycker om. För mig är det väldigt viktigt att alla människor ska kunna få uppleva riktigt bra teater, så jag tycker om att producera teater utanför storstäderna där det redan finns mycket kultur, säger hon.
Länsteatern på Gotland bildades 1995 när den fria teatergruppen Bryggeriteatern fick länsteateruppdraget av dåvarande Gotlands kommun.
Men Liv Olanders hann inte jobba länge förrän pandemin slog till och den drabbade teatern hårt.
– Det har varit mycket nytt att förhålla sig till, speciellt vad det gäller att hålla sig uppdaterad om vad vi kunnat göra, säger hon.
Beroende på restriktionerna har teatern tvingats spela med begränsade åskådarplatser, ibland bara med åtta personer i publiken. När smittspridningen var som värst tvingades de att stänga helt.
– Under hela pandemin pendlade vi mellan hopp och besvikelse, säger Liv Olanders.
Men nu har restriktionerna upphört och det är full aktivitet på teatern. Föreställningen Anna & Jacob Dubbe går samtidigt som uppföljaren Måne över Rosendal. Båda föreställningarna spelas efter varandra på lördagar, vilket innebär att scenen måste byggas om med rekordfart.
– Det här är det största som teatern har gjort på väldigt länge, vi har anställt 29 personer och kopieringsrummet har blivit loge, säger Liv Olanders.
Inne på teatern finns det heller inte plats för all rekvisita, därför måste den lastas in och ut i en lastbil mellan de olika föreställningarna.
Under våren 2023 sätts föreställningen "På västfronten intet nytt" upp. Föreställningen bygger på romanen med samma namn av den tyske författaren Erich Maria Remarque. Historien utspelar sig i skyttegravarna under första världskriget.
– Den är ruskigt aktuell nu. Men ämnet har aldrig inte varit aktuellt. Vi har alltid behov av att prata om krig och säkerhet, ont och gott, säger Liv Olanders.
Idén att sätta upp pjäsen fick teaterchefen Thomas Sundström i somras, innan kriget i Ukraina bröt ut.
– Vi får se var vi är nästa vår när den sätts upp, den kommer bland annat att visas för skolklasser och då vill vi gärna ha samtal i samband med föreställningen. Föreställningen visar den råa verklighet som krig egentligen är, säger Liv Olanders.
Liv Olanders har mycket att stå i när det nu är extra tätt mellan föreställningarna.
Liv Olanders brinner för sitt jobb och gillar att vara på teatern även när hon är ledig.
– Man hänger kvar och spelar ihop ibland, säger hon.
Att de som arbetar på teatern samlas för att spela musik tillsammans är en tradition som hon har tagit med från teatern i Skåne.
Hon själv spelar, som hon säger: "fiol, lite piano, lite gitarr och lite flöjt."
– Jag har börjat spela lite dragspel och så sjunger jag mycket, det är det jag har gjort mest, säger hon.
Men att satsa på musiken mer professionellt är inte aktuellt.
– Jag är så glad att musiken är prestigelös och att jag kan hålla på med det bara för att det är roligt, säger hon.