Felicia Mebus barnstol är del i ett större inredningskoncept, som ska underlätta för barnen att få i sig mat. "De blir lätt distraherade och oroliga."
Alla vet att föremålen vi använder i vår vardag inte uppstått ur tomma intet, att det någonstans finns en mer eller mindre klok person som tänkt till. Ändå har de flesta nog ganska vaga föreställningar om denna person, designern.
Gotlänningen Felicia Mebus, 25, är en sådan figur. Under våren tar hon sin kandidat vid Beckmans designhögskola i Stockholm. Examensarbetet utgörs bland annat av en barnstol, som fått produktnamnet "Helga high chair".
En rad studiebesök avlades innan hon satte sig vid ritbordet.
– Det som kom fram då var att många upplever hela matsituationen som lite stökig, att barnen ofta blir oroliga eller distraherade från maten de ska få i sig. Frågan jag måste ställa mig då är: Hur kan jag underlätta för alla i den situationen, med design? Och hur kan jag förena det med en estetisk idé? Det där är en ständig dragkamp för alla i branschen: Form och funktion, båda delarna måste finnas där om man ska bli riktigt nöjd, säger Felicia Mebus.
Barnstolen är del i ett större inredningskoncept, som även omfattar möblering, ljus- och färgsättning i rummet som helhet.
– Jag har läst på en hel del om neuroestetik och kommit fram till att nyckeln är varm men nedtonad belysning i rummet, sedan starkare punktbelysning på matbordet där barnets fokus ska ligga.
Och din stol då? Hur underlättar den?
– Höjden är viktig. Låga stolar ger en frihetskänsla, eftersom barnet inte behöver sitta fast på samma sätt. Nackdelen är att barnet lättare blir distraherad och tittar mer på det som finns på marken än på maten. Jag löste det genom att göra en hög stol med en bygel som inte går hela vägen runt men ändå är säker. På sätt kommer barnet upp, det kan behålla koncentrationen och samtidigt ha kvar lite rörlighet. Jag vet inte om barnen upplever det så, men vuxna säger att de kan tycka att det känns lite kränkande att spänna fast ungarna för mycket, säger Felicia Mebus.
Den stol du hade som barn, skulle du ge den godkänt nu när du är expert?
– Jag hade en sån där klassisk Tripp Trapp. Den är fin och funktionell, även om den tar upp ganska mycket plats. Men generellt tycker jag att vi är dåliga på att ta fram möbler för barn. Dels för att det har låg status bland designers, dels för att många föräldrar kanske inte vill investera i en möbel som bara används under en kortare period. Så tycker jag inte att man ska tänka. Se det hellre som något som kan gå i arv inom familjen.
Detta har blivit något av en käpphäst för Felicia Mebus.
– Vi tar inte barnen på allvar om vi bara köper plastigt skräp från IKEA. Då lär sig barnet också att man inte behöver ta ansvar för sina saker, för det ska ändå slängas. Och redan som liten tyckte jag att alla grälla barnsaker var förfärligt fula.
Beskriv rummet du hade i den åldern. Såg man att det var en blivande designer som bodde där?
– Haha, ja ... Det förvånar väl varken mig eller mina föräldrar att jag hamnade på Beckmans. När jag var liten tyckte jag egentligen inte om att hålla på med leksaker. Det var roligare att städa, sortera och möblera om. Typ: Vad händer om jag ställer den möbeln där istället? Hur faller ljuset på den då? Vad gör det med rummet? Jag möblerade säkert om en gång i månaden, och så har det fortsatt, från sjuårsåldern till i dag.
Möbeldesign i all ära, det är inredning – eller "skapa rumsligheter" – Felicia Mebus vill jobba med i framtiden.
– Det kan handla om större företag som ska göra om alla sina kontor eller att någon bygger en ny förskola och vill ha hjälp med inredning och andra rumsliga aspekter. Jag tänker att jag ska söka praktik och jobb på lite olika inredningskontor på fastlandet för att bygga erfarenhet. Men förhoppningen är att jag kan komma tillbaka till ön i framtiden, kanske öppna eget.
När du ser på Gotland med dina designerögon, finns det någon särskild plats du uppskattar?
– Jag vet att många tycker annorlunda, men personligen anser jag att Stora torget blivit riktigt bra efter att man gjorde om det. Det finns ett fint spel mellan olika stämningar där. Jag gillar särskilt lammen vid Torgkassen. Dels för att de är fina att titta på, dels för att det är ett bra ställe att mötas upp vid. Alla fattar om man säger: "Vi ses vid lammen", säger Felicia Mebus.
Stora torget i Visby är ett exempel på bra rumslig gestaltning, tycker Felicia Mebus. "Vet att alla inte håller med mig."
Återigen alltså: Form och funktion, då bultar designerns hjärta.