Vid minnesstunden i Hamra 2009 berättade Kjell Nordberg om en händelse som bra beskriver Leif Murarn Karlsson. Som krögare på Munkkällaren hade Kjell kastat ut Murarn en kväll, för övrigt samma dag som Murarn anlänt till Gotland. Men han tyckte ändå att smålänningen verkade sympatisk, så dagen efter anlitade han Murarn för hans första hantverksjobb på ön.
– Murarn var strulig, men ändå sympatisk. Han kom från en släkt med flera generationer murare, men var en stilig man som jobbade som modell ett tag. Han startade en modebutik i Jönköping som gick i konkurs. Att han kom till Gotland var en flykt från alltihop, berättar Wilhelm Östberg som tillsammans med Calle Ahlström gjort boken ”Murare Karlsson, Gotland och friheten”.
Efter pensionen från Stockholm universitet återfinns antropologen Wilhelm Östberg i Vamlingbo, där det florerar många berättelser om profiler på Sudret. Alla har en historia om Murarn, och i dem hittade han ett stycke gotländsk kultur som inte skildrats tidigare.
Murarn saknade den grund som format de flesta gotlänningar: gården, släkten och socknen. Han kom utifrån och var besvärlig, med alkoholproblem och ofta berusad. Men folk stod ut med honom och han fick en plats här.
– Det är jätteintressant. Han tillhörde ett gäng som inspirerades av hippievågen, som ville leva alternativa liv och skita i traditionerna. Men de var inte bara flummare. Leif var inte bara en skicklig hantverkare, han var en passionerad murare.
Årets "Från Gutabygd" innehöll en kortfattad artikel om Murarn. Wilhelm Östberg tyckte ämnet var så intressant, att berättelsen nu blivit en bok. Han har intervjuat personer som minns bohemen, och Calle Ahlström har fotograferat flera av de spisar, trappor och andra arbeten som Leif Murarn Karlsson lämnat efter sig.
Några av de som berättar ingick i Frihetens folk, en löst sammanhållen grupp med stort nätverk.
– De hade inga politiska ambitioner, och kan inte kallas grönavågare. De ville bara leva och vara fria, säger Wilhelm Östberg.
I Frihetens folk och kretsen runt den fanns hantverkare, konstnärer och musiker. För Leif Murarn Karlsson innebar friheten ett liv utan personnummer och oftast utan fast adress. Han hade några längre relationer, men de tog slut på grund av missbruksproblem. Och livet för Murarn slutade inte så lyckligt. Mot slutet var han sjuk och nedbruten.