Först är jag irriterad och mjölet yr i hela köket. Om ni minns det där barnprogrammet Tårtan från tidigt 70-tal så får ni en bild av mitt pirogbak. Jag är den där karaktären som har mjöl över hela kroppen. Men efter ett tag så kommer jag in i kavlandet och det monotona arbetet får mina tankar att vandra i väg.
Det var min svärmor som kom från Finland som brukade baka de här priogerna. Det är överraskande gott faktiskt, kombinationen av rågmjölsdeg och risgrynsgröt med rikligt med äggsmör över. Jag tänker på svärmor medan jag kavlar.
När jag ska vända mig om för att titta till grötkastrullen på spisen så befinner jag mig helt plötsligt femtio år tillbaka i tiden. Jag är och hälsar på mommo och moffa i Hablingbo. Vid spisen sitter min gammelmommo Mia, eller Gamle tanten som hon ville bli kallad, och rör i grötgrytan så det inte kokar fast. En liten tant med hårnät och förklä. Det är lördag och hon förbereder lördagsmyset, den tidens tackokväll. Gamle tantens plats var där vid spisen, hon åt där också vid en skärbräda som hon drog ut som bord. När moffa kommer med den hembryggda dricken så häller hon den över sin gröt på tallriken istället för mjölk. Jag tittar med stora ögon.
Lite omtumlad efter vad jag har fått vara med om skriver jag om det på mina sociala medier, jag berättar om Gamle tanten och gröten. Gensvaret är enormt: ”Så gjorde tant Maja vid Havor också. Rörde i grytorna och satt inte med vid bordet utan satt för sig själv.” ”På Näs åt vi alltid risgrynsgröt på lördagskvällarna!” ” Min mammas stående maträtt på lördagskvällar är fortfarande risgrynsgröt.” ”Min farmor satt alltid vid spisen och åt”. Så där håller det på, kommentar efter kommentar.
Jag tror inte jag har fått så många kommentarer sedan jag skrev att jag längtade efter bullsmörgås. Släta vetebullar var stapelvara i det gotländska lanthushållet när jag växte upp. När man kom hem från skolan så gjorde man sig en bullsmörgås, man delade bullen på mitten, bredde på smör och ost eller kaviar. Var man hemma och lekte hos någon efter skolan så var det samma meny där, bullsmörgås till mellis.
Det hände också att man fick kaffimat, en bulle smulades sönder och rördes ut med kaffe och socker och en gräddskvätt i ett glas och sedan åt man anrättningen med sked, ett vanligt mellis när jag var barn.
Pirogerna är nästan klara. Det känns fint ändå att få vara med och uppfylla en sista önskan, karjalanpiirakka. Hyvä!