Utredaren menar att det beror på att föräldrar idag i mycket större utsträckning kan påverka var deras barn ska gå i skola. Man sätter barnen i kö redan när de är små till de mest populära skolorna.
I vintras hängde yngste sonen med en kompis på gymnasieinformation på en av Stockholms mest ansedda och populära skolor. Eftersom sonen själv just varit på liknande information här på Gotland så visste han vad det handlade om. Men informationen där i Stockholm var annorlunda. Sonen var chockad efteråt. Han ringde hem och sa upprört:
Mamma, jag misstänker att man inte får likvärdig utbildning här i Sverige!
Det var flera saker sonen reagerade på:
Det var bara pappor i kostym som kom med sina barn på informationen. Det fanns inga pappor där i arbetskläder som det är här på Gotland.
Sedan reagerade sonen på att rektorn hade pratat om vilka höga betyg eleverna fick på skolan:
Det var bara snack om vilka höga poäng skolan hade i jämförelse med andra skolor och hur lyckade eleverna var som hade gått där. Kan det verkligen stämma mamma att eleverna i Stockholm är så mycket smartare än vad vi är och ska ha så mycket högre betyg?
Och slutligen:
Maten. Rektorn beskrev skolmaten som värsta restaurangmaten! Som om de hade oändligt med pengar till att lägga på mat. Hur kan det vara så?
Men visst är det en tendens här på Gotland också, att man inte är nöjd med sin skola utan hela tiden försöker sätta sitt barn i något som man tror är bättre. Jag tänkte likadant själv när jag flyttade ut här på Sudret. Jag började undersöka olika möjligheter att gå i skola i stan och frågade oroligt runt. Då var det en erfaren rektor som sade till mig:
Barn ska gå i skolan i sin hembygd. Tar man dem ur bygden får de ingen känslomässig förankring där.
För mig just då var det ett klokt råd. Sedan, när jag tänker tillbaka så kan jag skämmas över mig själv också, den där tanken jag hade att bara mitt barn får en god skolgång, bara jag får. Det ligger ett uns av högfärd i det tänket.
Istället borde vi ju solidariskt kämpa för att alla barn och ungdomar får en rättvis och likvärdig skola. Skolan ska vara en plats där man lär sig att umgås med olika människor och där man lär sig känna empati och förståelse.
Idag är jag stolt och glad över att våra barn har fått gå i skola härute på Sudret.