För väninnorna och stickentusiasterna Nina Bergwall Nilsson och Pia Berggren är fikat och pratet lika viktigt som stickandet. Här en fika vid fiskeläget i Gnisvärd.
I två år har kompisarna Nina Bergwall Nilsson och Pia Berggren gjort sina stickutflykter. Den allra första gick till Fårö våren 2020.
– Jag var sjukskriven och tyckte det skulle vara mysigt att åka till Fårö. Så jag frågade Pia och hon sade ja. Det var den första utflykten, säger Nina. Pia fyller i:
– Det var när man enligt Folkhälsomyndigheten bara fick vara två timmars resa hemifrån. Jag var två timmar och tre minuter hemifrån, vi skojade om det, skrattar hon.
Sedan dess har det blivit många utflykter. Båda gillar att hitta på saker och fattar snabba beslut. Det händer att de åker i väg tillsammans med bara någon halvtimmes varsel. Sedan blir det lusten som bestämmer vart de ska åka. På en karta har Pia klistrat fast en lista med öns alla fiskelägen och på kartan prickar hon in de fiskelägen de besökt med sina stickningar. De har bland annat varit i Nyhamn, Lickershamn, Slite och Gnisvärd och återvänt flera gånger till Själsö och Rone.
– Jag har två stolar och ett litet bord och så dukar vi upp fika och sitter och stickar och pratar. Vi hade inte bestämt att åka till just fiskelägen men sedan blev det så, säger Pia.
– Vi har fortsatt under vintern, då sitter vi i bilen och stickar, säger Nina.
Båda lärde sig sticka när de var unga – Pia trots att hennes slöjdlärare sade att hon var obildbar – och har stickat av och till under åren. För nio år sedan lärde de känna varandra på en stickhelg.
– Jag höll på att plocka i ordning i rummet vi bokat. In kommer Nina och vi bara faller ihop så här, säger Pia och slår ihop händerna.
– Det var så konstigt, säger Nina.
Sedan dess har de hunnit ha mycket roligt tillsammans. Åkt på stickevents på fastlandet, ordnat stickhelger för sig själva och andra på Gotland och inte minst åkt på sina utflykter. Och stickat. För Nina har det blivit mycket vantar de senaste åren, ett lagom projekt när man som hon haft problem med utmattning. Pias stickning ”spretar” som hon själv säger. Men hon nämner sjalar, tröjor och koftor till både vuxna och barn.
Nina Bergwall Nilsson tycker mycket om att sticka vantar. Ett lagom stort projekt när man drabbats av utmattningssyndrom, tycker hon.
Både Pia och Nina tycker att stickning ger dem glädje och välbefinnande. Inte minst när de ger bort plaggen de stickat.
– Det känns fint att göra något och att ge till någon man tycker om, säger Nina.
– När det är färdigt och man får överlämna det man gjort. Det är en fantastisk känsla. Deras glädje är betalningen, säger Pia.