För Lee Gotvik och Marie Nilsson Lind handlar det om att ha nära till alla sina känslor. Förra årets konserter tillägnades hjärtan som glöder, men ocks hjärtan som blöder, som Marie Nilsson Lind själv uttrycker det.
– En person kan ha en mur runt sig, men sedan kommer den där låten som tränger sig förbi, som går rätt in. Det kan handla om sorg eller lycka. Musik är verkligen hjärtats nyckel, säger hon.
– Att våga ha det otroliga allvaret tillsammans med att få till de där skämten emellanåt gör att alla känslor är tillåtna, säger Lee Gotvik.
Sommarens spelningar i S:t Nikolai ruin fortsätter på temat kärlek.
– Vi är alla i riskgruppen för kärlek, säger Marie.
– Och vad är mer intressant än kärlek? Personlig utveckling? skämtar hon för att sedan berätta att duon faktiskt framför en låt som handlar om just detta.
Hon som var jag heter den och har hängt med i repertoaren i flera år, sedan första gången duon framförde den på Länsteatern. Nu har de äntligen fått tillstånd för att spela in låten på svenska.
– Den handlar om att man kan se på ett foto på sig själv som barn och tänka: Vem var den här lilla tjejen och vem är jag i dag? Är jag den jag vill vara, vem blev jag? Vart tog drömmarna vägen? På ett sätt kan det ge mycket glädje, men man kan också ha sorg över saker som har hänt, säger Marie.
– Låten har blivit så stark, den har växt med oss. Den är som skriven till oss, tillägger Lee.
Till hösten släpper Lee och Marie en skiva med sina egna tolkningar.
– Det blir våra gemensamma tolkningar, men också Så mycket bättre-tolkningar, berättar Marie, som under sommaren varit med i inspelningen av det populära tv-programmet.
– Jag hade lovat mig själv att jag inte skulle gråta i tv. Men sedan hör man andra artister tolka ens låtar. Det rör upp så mycket känslor, berättar Marie.
När GA mötte duon där i Maries och maken Magnus hus i Lummelunda, som under pandemin förvandlats till rep-lokal, kunde de knappt bärga sig tills de skulle få stå på scen igen. Men så testade Lee positivt för covid-19 och spelningarna som skulle varit i juli fick skjutas upp. Nu blir det äntligen av.
– Jag fick det ganska lindrigt och kände mig bara sjuk en dag, men sen måste man ju sitta i karantän. Vi var så sugna på att få spela igen. Vi har laddat om och det känns superbra att det äntligen blir av.
– Nu har vi fått vänta och längta ännu längre, säger Lee.
Här framför duon Med ögon känsliga för grönt, under repetitionen i Lummelunda: