Magnus Ihreskog.
Hur intervjuar man en mästarintervjuare? Varje lördag i 16 års tid har GT:s prenumeranter kunnat läsa om Magnus Ihreskog och hans möten med kända och mindre kända gotlänningar.
Det trägna samtalsarbetet under vinjetten Du&Jag har renderat i fina utmärker, däribland Årets journalist på Gotlänningens mediegala och Dagens Medias Guldkratta.
Så, hur gör man? Vi som delar arbetsplats med Magnus Ihreskog har hört att det egentligen bara behövs två frågor: "Hur började det?" och "Känns det bittert?"
Alltså:
Magnus Ihreskog, hur började det?
– Ställ nu vettiga frågor!
Just den här historien började med ett mejl, som Magnus Ihreskog skickade till Stephan Carlsson, förläggare på gotländska eddy.se.
– ”När ska du ge ut en bok?” Det är en fråga jag fått många gånger. Förmodligen aldrig, tänkte jag ett tag. Men så kände jag att om man ändå skrivit så många texter genom åren, då vore det väl synd om inte åtminstone några av dem kunde bevaras för eftervärlden i en bok. Så jag kollade med förlaget om det fanns intresse. Stephan såg det kommersiella värdet och nappade direkt. Jag hoppas att min åldrande fanbase tycker likadant, säger han.
Således blev det en bok till slut. Den heter faktiskt så: ”En bok”.
När intervju görs har boken precis kommit från tryckeriet och Magnus Ihreskog bläddrar i den för första gången.
Det handlar om ett slags best of från åren som journalist på ön. Men det är inte långintervjuerna som samlats mellan pärmarna, utan krönikorna under samma vinjett.
– Jag skulle så klart ha kunnat välja Du&Jag-intervjuerna istället, men de är mer tidsbundna och skulle nog göra sig sämre i en bok som läses om tio år.
Med andra ord är det jaget från Du&Jag som träder fram i denna bok.
– Jag antar de flesta i vårt yrke är ... Vad heter det?
Narcissister?
– Haha, nej. Exhibitionister. När jag skulle välja ut de här 77 texterna arbetade jag ganska förutsättningslöst. Det var först efter hand som jag såg de långa linjerna. Jag antar att det blev en bok där man får följa mitt liv, som väl i någon mening är allas liv. Barn som växer upp, tiden som går, och så lite lattjo grejer emellanåt.
Magnus Ihreskog har släppt fram den allvarsamma sidan mer. Men lite lattjo måste man ändå ha emellanåt. Här testar han på hur är att vara sjöjungfru i Helagotland.se:s insomnade "Helagotland testar".
Det är aldrig jobbigt att blotta sig?
– Nej, faktiskt inte. Jag hade kunnat blotta mig ännu mer. När jag gått igenom vad jag skrivit de här åren känns det som om texterna blivit mer allvarsamma. Jag som person har nog inte blivit mer allvarsam, så det handlar nog mer om att jag vågat släppa fram den sidan mer och mer, säger Magnus Ihreskog.
Tusentals krönikor har flutit ur hans penna de senaste decennierna. Och inte bara i GT. På cv:et finns även Vetlanda-Posten, Expressen och Dagens Nyheter.
Det är inte ovanligt att krönikörer bränner ut sig för mindre. Magnus Ihreskog skriver mest på känsla, försöker inte tänka för mycket.
– Alla krönikor jag presterat har inte maximal verkshöjd, det är jag den första att erkänna. Ibland har jag nåt att säga, lika ofta har jag inte det. Men då sätter jag mig bara och skriver. Med tiden får man ett hantverkskunnande och ett eget språk. Då blir alltid något, oavsett om det fanns nån tanke från början eller inte.
"Jag antar att det blev en bok där man får följa mitt liv, som väl i någon mening är allas liv", säger Magnus Ihreskog, mångårig reporter på GT och nu även författare.
Hantverkskunnandet du nämner, vad går det ut på?
– Det är ... Förmågan att tro att nånting handlar om nånting, trots att det inte handlar om nånting alls.
I dagarna landar den hur som helst på bokdiskarna, Magnus Ihreskogs ”En bok”.
Sista frågan. Känns det bittert?
– Nej, det känns inte det minsta bittert.