Magnus Martinsson skriver om våtmarkerna, här fångad på bild i Ajkesträsk.
94:e årgången av Gotlands Museums årsbok har underrubriken "Vattenland" – men börjar på fast mark. Geologen Sara Eliason berättar hur vattnet format det gotländska landskapet. Ön består ju av sediment som avlagrats i havet under miljoner år. Tecken på vattnets framfart kan man bland annat se i Ancylusvallen, strandvallar, räfflor efter inlandsisen, raukar och annat.
Vad händer om vattnet åter stiger, till en nivå som på stenåldern? Sara Eliason ger en ögonblicksbild: "Staden Visby går inte att känna igen. Nästan all bebyggelse ligger uppe på klinten. Inte mycket finns kvar av den gamla innerstaden. Almedalen, Botaniska trädgården, Strandgatan med hela museikvarter ligger helt under vatten."
Mer än att spå framtiden blickar årsboken bakåt. Ska man studera hur mänsklig påverkan förändrat det landskapet är Lina myr en lämplig plats att besöka. Påverkan av strandlinjens förskjutning och utdikning har intresserat forskare i många år. Helene Martinsson-Wallin, professor i arkeologi, har lett en mångårig satsning och berättar i "Gotländskt arkiv" om hur man i projektet "I Tjelvars fotspår" bland annat skapat en cykelled genom Vallstena, Bara, Hörsne och Gothem.
Helene Martinsson-Wallin kompletterar sin text med en karta som visar hur omfattande utbredningen av våtmarker var innan utdikningarna påbörjades under 1800-talet. Hennes slutsats är att öns vattenresurser är sårbara, men viktiga för både människors och djurs överlevnad.
Även Magnus Martinsson, naturvårdshandläggare vid länsstyrelsen, kompletterar sin text med en karta över våtmarker. Med biologens perspektiv berättar han att våtmarkerna är ett av de mest artrika ekosystemen. Efter de omfattande utdikningarna utgör de dock bara sju procent av Gotlands yta.
Med egna bilder visar Magnus Martinsson våtmarkernas vackra mångfald. Men han passar även på att framhålla att kärr, mossar, sumpskogar och andra våtmarker är viktiga för att fånga upp närsalter och bidra till grundvattenbildning.
"Gotland fann först en man som hette Thjelvar" skriver Lars Kruthof i en artikel som inledningsvis överskådligt berättar om hur människor färdats till och från ön i alla tider. Efter att ha skildrat vådliga färder, som postrodd och 1800-talets resor med passagerarna i lastrum når han slutligen fram till det som på senare tid fångat hans intresse: torpederingen av S/S Hansa. Om den största skeppskatastrof Gotland upplevt och omständigheterna kring förlisningen har många berättat. Lars Kruthof intresserar sig för människorna ombord, och i "Gotländskt arkiv" berättar han om de nygifta Anne-Maj och Nils Johansson, två av de 84 personer som följde Hansa ner i djupet.
Igelkottsflickan på Gotlands Museum fascinerar. Nu visar nya rön att fler flickor vid Ajvide begravdes med igelkottskäkar som gravgåvor.
På Gotlands Museum visas Igelkottsflickan, som levde under yngre stenålder och dog när hon var i 20-årsåldern. Begravd med flera käkar och taggar från igelkottar. Kvarlevorna hittades vid utgrävningarna i Ajvide 1983. Fyndet har länge fascinerat forskare. Nu skriver Paul Wallin, Sabine Sten, Göran Burenhult och Alexander Sjöstrand en gemensam artikel där de söker svar på vilken betydelse igelkotten hade för människorna på stenåldern, och vilka som fick med sig igelkottskäkar i graven.
Den spännande slutsatsen är att igelkotten haft en speciell betydelse, och att igelkottskäkar använts som en symbolisk gravgåva. De har påträffats i flera gravar vid Ajvide, vilket gjort att författarna givit sin artikel rubriken "Igelkottsflickorna".