Jag kan inte minnas att jag tänkte att de där fotografierna som togs med instamaticen när jag var liten en gång fram i tiden skulle få mig att känna ett så mjukt vemod för den tiden och den jag var då.
Jag minns inte att jag som liten tänkte på tidens gång och att nuet skulle bli sedan.
Jag minns inte att jag skulle komma att tycka om att vistas i det där vemodet.
Jag minns inte att jag någon gång innan det fanns saknat något som Instagram.
Jag minns inte att jag tyckte The Alarm var särskilt dåliga.
Jag kan inte minnas att jag någon gång varit i Fagersta, nej, jag tror inte jag varit där. Eller i Skutskär.
Jag minns inte att jag reflekterade över att jag någon gång fram i tiden skulle bli över femtio.
Jag minns inte hur jag hamnade i Umag.
Jag minns inte vilket 80-talsår den där svenska bojkotten mot Frankrike var och varför.
Jag minns inte Pythagoras sats, minns inte att jag någon gång skulle haft användning för den.
Jag minns inte att jag någonsin funderade över huruvida föräldrarna var oroliga då jag var ute på stan eller inte.
Jag minns inte hur filmen "Om kärlek" med Sven Wolter och en blond norska jag inte minns namnet på slutar och jag minns inte vem jag såg biofilmen tillsammans med.
Tänk om jag mindes allt jag glömt, var skulle alla minnen sparas, det som levts har levts och kan inte levas åter, det är förbi.
Jag minns inte att jag någonsin funderade över hur mamma kunde komma på vilka maträtter som skulle lagas dag efter dag efter dag.
Jag minns inte att jag någonsin haft problem med ordet ”man”, det som inte betyder maskulin varelse utan det man som ibland ersätter ”jag”. Så plötsligt börjar ”man” ersättas med ”en” och då blir det lätt tämligen obegripligt. Som upplagd för missförstånd, särskilt i skrift. ”I dag gick en långt”. Jaha, de andra då? Gick de kort? ”Vad ska en göra en lördagskväll?”. Tja, säg det, men jag vet vad två skulle kunna göra.
Jag minns en fest vid en sjö, det var länge sedan, sent 80, jag minns inte var, hur jag kom dit eller ens varför jag var där, jag kände knappt någon, det minns jag.
Jag minns inte vad Jan ”Lill-Damma” Mattsson hade för nummer på tröjan.
Saker som gjort så ont…mycket av det gör fortfarande ont, men jag minns inte hur ont det gjorde.
Jag minns inte vilka tecknade filmer som ingick i jullovsmorgonprogrammen med Trazan och Banarne.
Jag var i Linköping,