Härom veckan skrev jag en artikel om att Marie Nilsson Lind var klar för medverkan i ”Så mycket bättre”. I texten benämndes hon som den första gotländska artisten i tv-programmets tolvåriga historia.
Som avslutning noterades, vad gäller gotländskt deltagande, att Pugh Rogefeldt faktiskt varit med ”och han får väl räknas som halvgute” efter trettio år på ön.
Detta väckte en del reaktioner; ”Va? Är inte Pugh gotlänning?”.
Kanske är han det, det var inte ont menat. Han har bott här länge, lika länge som jag, vi känner varandra. Han med ursprung i Västmanland, jag med ursprung i Småland.
För egen del bor jag som sagt på ön, men gotlänning…nja, smålänningen går aldrig ur.
Och en halvgute…vad är egentligen det?
Det hela är naturligtvis en spännande diskussionsgrund, så jag tar kontakt med Owe Ronström för att reda ut begreppen.
Ronström är professor i etnologi vid Uppsala universitet och har bland annat uppsatsen ”Gute, gotlänning, fastlänning, svensk” (publicerad 2015) bakom sig där han diskuterar just de här begreppen.
Och efter detta samtal får jag väl backa, visst är Pugh gotlänning.
Men jag då, MÅSTE jag räknas som gotlänning? Och hur är det med Babben Larsson, Susanne Alfvengren och Håkan Loob…de är alla födda på ön men har inte bott här på många år. Är Loob numera helt enkelt värmlänning?
Så, Owe, vad krävs för att vara gotlänning?
– Om vi flyttar perspektivet till Sverige och vem som är svensk finns två vanliga ingångar. Antingen är man det genom medborgarskap, som man föds till eller får genom ansökan. Eller är man det genom blodsband. Man är svensk för att man är född svensk och har svenskt blod, även om man inte bor i Sverige.
– I Sverige använder vi av tradition båda synsätten. Man kan alltså bli gotlänning genom att flytta hit och betala skatt, ungefär som ett medborgarskap, eller genom att födas av gotlänningar, även om man bor på fastlandet eller utomlands.
Men om vi tar Marie och Pugh som exempel. Marie är född på ön, Pugh i Västerås men båda bor här. Är båda ändå gotlänningar?
– Jo, men på olika sätt. Född här och pratandes gotländska, absolut gotlänning. Men alltså även om du bor och är skriven här.
I praktiken finns också ett tredje spår, menar Ronström. Inte lika upparbetat, men dock: Att bli inberättad i en berättelse.
– Vi har alla behov av att kartera våra omgivningar. När någon berättar om dig, ”den där Magnus, han som jobbar på GT... ” och så vidare, då är du inte längre vem som helst, då har du tagit plats här och är del i en berättelse om hur vår lokala värld sitter ihop.
Men jag är född och uppvuxen i Småland och känner mig definitivt mest som smålänning?
– För dig är det kanske så, men det är inte säkert att andra tillåter det. Det där är ett problem som många hanterar, samer, romer, kurder, judar. Det man känner individuellt kanske inte omgivningen går med på.
Okej, jag är gotlänning, men gute, då? Kan jag bli en gute?
– Nej, gotlänning men inte gute. Min undersökning visade att gute används i huvudsak av folk som inte är födda på Gotland, om folk som är det. Inflyttarna blir då gotlänningar genom medborgarskapsidén, infödda genom idén om blodsband. Ordet "gute" använder infödda sällan annat än i etnonymer som sudergute eller urgute. Jag själv skulle aldrig kalla mig gute, bara gotlänning.
Hockeynestorn Håkan Loob bor sedan många år i Karlstad, är hon därför värmlänning?
– Vi människor klistrar identiteter på andra. Vi är som prismor, kan man säga. Snurrar du ett prisma ser du dess fasetter men du kan aldrig se alla samtidigt. Vad du ser beror på var du tittar. Ibland är han värmlänning, på samma sätt som Pugh är gotlänning. Ibland äe han gotlänning, ibland nåt helt annat. Men helt uppenbart är att Håkan Loob i mångas ögon är mer gotlänning än både du och Pugh, för att han är född här, det är den kollektiva idén.
Så är för övrigt också reglerna för att få representera Gotland i idrottstävlingen Island Games, antingen tillhörande en gotländsk klubb eller vara född på ön.
Om vi fortsätter ta mig som exempel. Jag är född i Småland men har bott mer än halva livet, snart trettio år, på Gotland. Vem är då mest gotlänning, jag eller mina barn som är födda här?
– Vad gäller blodsband är ju ingen av er gotlänning. Medborgarskap…där är ni väl ungefär lika. Det finns sedan en tredje variabel och det är vilka relationer som skapas, då kanske de vinner genom att de gått på förskola och skola här, under de formativa år då starka sådana band skapas.
Jag tänker att det geografiska har betydelse, Gotland är en specifik och avgränsad plats. Få.
– Det ligger mycket i det. Vi kan ta Sudersannas på Fårö som exempel. Här sattes frågan om vem som ska få bestämma saker på sin spets. Då ritar vi våra kartor, bestämmer vilka som är inne respektive ute, då sluter gotlänningarna sig samman och skyddar det som är ”vårt” mot de som kommer utifrån, särskilt som många på Gotland upplever att de inte har lika stora resurser som de ”utifrån”.
Det kan också noteras att få personer som figurerar i radio eller tv får sin geografiska hemvist noterad så ofta som (infödda) gotlänningar: "Det här är Clara Klingenström från Gotland".
”Värdet” av Gotland har förändrats över tid, menar Ronström. I dag är Gotland en USP, en plats att erövra. Så har det inte alltid varit.
– När jag växte upp på 60-talet var Gotland platsen många ville lämna, framtiden fanns i städerna på fastlandet.
Och så blev det, mellan 1950 och -65 minskade befolkningen från 59 000 till 53 000 invånare, de allra flesta var gotlänningar från landsbygden.
Med tiden kom inflyttningen igång, Gotland blev en plats att erövra, en image och ett nytt socialt landskap växte fram, med många högre utbildade människor från Stockholmstrakten.
– Av dessa var oftast ingen gotlänning vad gäller blod och medborgarskap, men ville verkligen erövra det. Med tiden har de blivit gotlänningar, precis som du och Pugh. Det är en fantastisk resa hur ”värdet” i gotlänning ändrats över tid.
”Vem är gotlänning” frågade jag på redaktionen, ”de som lyckats med något bra” svarade en kollega.
– Och där i ligger det där med erövrandet. Susanne Alfvengren håller vi därför fast vid som gotlänning, Håkan Loob också trots att han inte bott på ön sedan han var 20. Och vi tar Pugh till oss för att han gjort och gör något bra för Gotland.
Ett aktuellt exempel är Linnea Deb, som varit delaktig i Tusses Eurovision-låt. Hon bodde på Gotland mellan tre och femton men framhävs varje år, av oss i media, som just gotlänning i Mello-tider.
Men de som misslyckas bryr vi oss inte om?
– Precis. Mördare och tjuvar gör vi sällan till lika oss själva, alltså gotlänningar. Och det här är förstås en fråga som är mycket större än det lokala vi pratar om här, det är den fråga politiken genomsyras av idag: vem får räkna sig som svensk och vem får det inte, säger Owe Ronström.