Att låtarna är tillkomna mer eller mindre i stunden är inte oviktigt i sammanhanget.
Palmqwist hämtade stoftet från den separation han själv gick igenom, inte mycket till filter utan rakt in i smärtan.
På samma sätt skrev han sitt succéalbum ”En halv gris kan inte gå”, släppt tidigt 2019. Den handlade om hans långtida drog- och alkoholmissbruk med sånger tillkomna gränslandet mellan viljan att bli nykter men inte riktigt våga.
”En halv gris” blev en framgång, googla och du ser rubrikerna.
Aldrig har han berört sina lyssnare som med den skivan. En anledning var att han bytte språk, från engelska till svenska.
– Svenskan berör på ett annat sätt, det vet jag ju. Och jag har fått otroligt fin respons. Många har hört av sig med sina egna upplevelser av missbruk, berättar han.
Låtarna till "Hej då", som ges ut 1 oktober, är skrivna under samma premisser, i centrum av smärtan och under rätt kort tid.
Men en skivartist vill inte göra samma album två gånger, så där ”En halv gris” var inspelad under lång tid och praktiskt taget på egen hand i sommarhuset i Lojsta är ”Hej då” en bandskiva, inspelad i Studio Rymden i Stockholm.
– Klassisk rocksättning, två gitarrer, bas och trummor, live i studion, arrad och proddad på plats. Jag ville ha det så organiskt som möjligt, säger Eric.
Tre låtar är redan släppta; de heter "Man behöver inte va död för att va blå", "Rävarnas hav" och "Du och jag mot döden". I den sjunger han, melodiöst och fartigt: "Vad har vi blivit, är du ett spöke och jag en dåre, hur ska vi kunna läka nu, vi fyller på med salt i såren".
Kanske är det så att han, efter 20 år i branschen, hittat kärnan av sitt artisteri. Det är så han tänker det.
Under sina många år med bandet EP:s Trailer Park fanns otvetydiga spår av influenser, Neil Young exempelvis. På svenska, och med sånger från ett inre sargat landskap, blir han mer sig själv.
– Jag tänker att det är så, säger han. Det har tagit de här åren för att hitta den jag är. Och så är jag inne i ett väldigt flow just nu, det är som att frukten är mogen att plockas.
Att låtarna är mogna, menar du?
– Ja, typ.
Okej, den liknelsen får du leva med.
– Ja, men det känns så. Det är inget som står i vägen. Jag har varit nykter i fem år, det är jag, min dotter och musiken. Jag skriver åt mig själv, skriver åt andra och har ingen längtan tillbaka till mitt tidigare liv. Det känns jävligt bra nu.