Majvor Östergren är i färd med att skriva en bok om plundringen av gotländska fornfynd. Dessutom forskar hon kring gotländska tingsplatser, som den här vid Roma kungsgård.
Arkeologen och tidigare chefen för Fornsalen, Majvor Östergren, är i färd med att skriva en bok om hur delar av Gotlands kulturarv har grävts upp och sålts till samlare över hela världen. Plundringen började redan på 1800-talet under den nationalromantiska eran då personer som hade råd började samla på fornfynd. Fattiga människor såg en chans att tjäna lite extra på att leta och sälja fynden.
– De lärde sig vilka gravformer som var värda att plundra. De fattigaste gravarna är inte plundrade men i stort sett alla andra, säger Majvor Östergren.
Problemet med plundrare är inte bara att föremålen försvinner utan det berövar också arkeologerna möjligheten att undersöka fyndplatsen. De går miste om viktig kunskap och det blir svårare att tolka historien. Man vet heller inte vad som har stulits vilket gör det svårt att bevisa att någon har gjort det.
– Det är en sorg för alla som jobbar med arkeologi och historia, säger Majvor Östergren.
Sedan metallsökaren kom i slutet av 1970-talet har plundrarna främst letat fornlämningar på överplöjda åkrar med hjälp av sökaren, berättar Majvor Östergren. Där har fynden hamnat när gårdar har övergetts och boplatsen blivit åkermark. Till exempel bronsföremål och silverskatter har plöjts ned i åkrarna. På Riksantikvarieämbetets hemsida finns tjänsten ”Fornsök” med information och gps-koordinater till kända registrerade fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar, inklusive silver- och guldfynd.
– Det där har plundrarna upptäckt och satt i system. Det finns ingen anledning för allmänheten att känna till dem, men Riksantikvarieämbetet säger att de inte kan undanhålla de här platserna enligt tryckfrihetsförordningen, säger Majvor Östergren. Hon fortsätter:
– Man önskar att man kunde skapa något liknande Naturvårdsverkets möjligheter att hemlighålla häckningsplatser och växtlokaler, men ingen har drivit de här frågorna.
Avbrutet krucifix hittat i Alva efter att plundrarna varit där. Den saknade, översta biten hade plundrarna lagt ut till försäljning på nätet. På så sätt kunde polisen hitta dem och det blev ett av bevisen mot dem i rättegången.
2008 startades ett projekt med syfte att hitta modeller för att stoppa plundringen. Flera myndigheter träffades regelbundet och arkeologiska undersökningar gjordes på de platser som ansågs vara mest hotade av plundring. 2009 greps också fem personer som ägnat sig åt att leta fynd med metalldetektorer. Fyra av dem dömdes för fornminnesbrott, tre till fängelse och en till böter.
– När de åkte fast hade de massor med handlingar, kartor och annat och allt var hämtat från fornminnesregistret. Polis och åklagare på Gotland gjorde ett fantastiskt jobb, för det var en professionell verksamhet med stor omfattning, säger Majvor Östergren.
Fornfynd som beslagtogs från de fem män som greps 2009. Tre av dem dömdes till fängelse och en till böter.
Hon tycker att ansvariga myndigheter i Sverige och EU är för passiva och att det satsas för lite resurser för att rädda kulturarvet.
– Vi behöver genomföra arkeologiska undersökningar varje år för att rädda det material som fortfarande finns kvar. Det är inga större kostnader.
Dessutom behöver lagarna uppdateras och hon skulle gärna se att alla köp- och säljsajter valde att inte förmedla fornfynd.
– Det är en jättemarknad i Europa och Brottsförebyggande rådet räknar med att det omsätter nästan lika mycket pengar som vapen och narkotika. Ingen vet hur mycket plundring det är i dag, säger hon.
Forntida silverföremål från Gotland till salu på Internet, bland dem överdelen till det avbrutna krucifixet.
Numera forskar Majvor Östergren om hur tingen på Gotland fungerade, samtidigt som hon skriver på boken om plundring. I den ska hon samla alla detaljer och problemställningar kring ämnet.
– Sedan ska jag lämna det bakom mig.