Vi packade lunchkorgen och åkte för att njuta av lugnet i naturen. Trodde vi, ja! Istället blev det en social tillställning av sällan skådat slag på Gotlands alpina center Sigvalde. Pulkabacken fylldes av skrattande barn och en och annan mormor och farmor som vågade kasta sig utför. Utmärkt preparerade spår skötta av 14-faldige Vasaloppsåkaren "Impen" lockade mängder av vana skidlöpare och nybörjare. Över det frusna träsket vandrade andra och vid grillplatsen stod prästen Felix, om inte mitt i byn så mitt i röken från brinnande tjärved. Jag vet att corona har fört med sig både elände och sorg, men också massor av positiva saker. 70-plussare som suttit instängda i coronafängelset bubblade nu av pratlust, på två armlängders avstånd. Om man kände varandra eller inte spelade faktiskt alls ingen roll.
Uttråkad och totalt svältfödd på intryck var jag några kvällar senare helt oförberedd på det som jag först trodde var någon form av flashmob. På vägen hem från jobbet hittade jag ett bankkort i snön. Jag försökte snabbt att spåra ägaren – en tjej i 18-årsåldern som nu inte svarade i telefon. Efter ett tag fick vi kontakt och hon skulle komma förbi senare på kvällen och hämta upp sitt kort. Lagom när Mandelmanns skulle börja på tv lystes plötsligt vår trädgård upp av blåljus. Hade tjejen larmat polisen och anmält mig för stöld? Tankarna rusade medan jag iförd långkalsonger sprang ut på trappan. Lika bra att ge sig självmant, tänkte jag.
Polisbilen stod utanför vår grind och två uniformsklädda hade stoppat tjejen med kortet och hennes kompis. De hade väckt polisernas misstänksamhet, eftersom de kört lite tveksamt och inte riktigt hittade. Nu glodde grannarna i blåljusskenet och fantiserade om vad som hänt oss. Clark Olofsson och jag, gängkriminalitet och droger, en granne kom ut på trappan så nyfiken att han lämnat sin ytterdörr på vid gavel. En annan granne ringde och undrade vad som hänt.
Men poliserna var jättetrevliga och ännu gladare blev de när jag berättade om den gången jag blev stoppad i kvarteret på väg hem från fiske. Bakom ratten kände mig väldigt obekväm i vadarbyxor och klev ur:
– Sitt kvar, vrålade en av poliserna och frågade om jag verkligen hade haft säkerhetsbältet på mig?
Grannarna fick se mig typ stå bredbent med händerna på biltaket, men jag är ändå tacksam över att polisen har järnkoll just på vår gata.