Från Hörsne har han tagit sig ut i världen, Daniel Björkander. Det stockholmsbaserade countrybandet The Green Line Travelers, där Daniel är gitarrist och låtskrivare, har turnerat i Europa och USA och till och med nominerats till pris i countrymeckat Nashville.
I dagarna släpps singeln ”Nine for my pride” digitalt och den 11 mars kommer nya LP:n ”Baker’s Bog Blowout”.
Ja, just det. LP, long play, stor rund skiva av vinyl med vid ovarsam behandling risk för hack.
– Vi ville göra något på riktigt, ett konvolut att hålla i när man lyssnar, säger han.
Under uppväxten spelade Daniel gitarr i lokala grupper som The Bones Band, The Grand Grace och Pica Pica Orchestra.
För 14 år sedan bosatte han i Stockholm och sitter, när den här telefonintervjun görs, på sitt mottagningsrum i Gustavsberg.
Psykolog är han, hjälper folk att deala med de svårigheter som är själva countrymusikens livsnerv; depressioner, självömkan, en öl eller sjutton.
The Green Line Travelers bildades för sju år sedan och har sedan dess bland annat gjort flera spelningar på Gotland.
I början kände han inte riktigt igen sig själv, Daniel. Lyssna på country? Spela countrymusik? Så otänkbart.
Men han kom över tröskeln, introducerad av en kompis och med hjälp av Gram Parsons och Emmy-Lou Harris. Sedan dess har han botaniserat sig bakåt och kommit att älska genren.
Nu har han bland annat konserter i Tennessee bakom sig. 2017 bjöds de in till festivalen Nashvilles Boogie och fick spela på Nashville Palace, där legendarer som George Jones, Waylon Jennings och Johnny Cash stått på scen.
Det var nervigt, högtidligt, en dröm. Det ledde också till ett långt inslag i P1:s ”Kulturnytt”.
Året därpå nominerades de till ”Årets honkytonk-grupp” på Ameripolitan Music Awards och då blev det ytterligare en transatlantisk tripp, den gången till Memphis.
Något pris blev det inte, men en ståtlig ära att finnas i nämnda sammanhang.
Kommande LP:n ”Baker’s Bog Blowout” är inspelad på Gotland, hos Alexander Härnlöv i Vall. Grunderna lades redan 2019.
Daniel Björkander är ende gotlänning i bandet, men på skivan sitter även Johan Carlgren in med sin klaviatur.
Det är en platta i sann countryanda, mycket bekymmer, inte särskilt glatt, förankrat i 60-talet, pedalsteel i soundet för att förstärka gråtkänslan.
– Jag får väl erkänna att det blir en del berättelser om folk som mår dåligt, precis sådant som jag som psykolog försöker hjälpa folk att ta sig förbi, säger Daniel Björkander.