Anna Derwinger Hallberg tipsar om hur vi kan be om förlåtelse."Första steget, för en annan människas skull, är egentligen att man tar på sig ansvaret och säger ursäkta eller förlåt. Sedan tar man ett steg bakåt och låter det inte handla om mig, utan ge space till den andra".
Funderingarna kring förlåtelse har funnits sedan hon läste visdomsorden på mormorns väggbonader. Med korsstygn stod det "Lär dig livets stora gåta. Älska, glömma och förlåta". Under julhelgerna tänker hon brodera en egen bonad med just de orden och nyligen kom hon ut med en bok på samma tema. Där utvecklar hon sina egna tankar och andras forskning om förlåtelse.
– För mig är det vår själs immunförsvar, för det kan reparera smärta, säger Anna.
Hon har sett hur viktig förlåtelsen har varit genom sitt yrkesliv.
– Både när jag har jobbat kliniskt med utsatta människor men också när jag har jobbat med organisationspsykologi, säger hon.
Anna har också funderat på förlåtelsens roll i sitt privata liv.
– Jag har varit med om väldigt svåra saker, med människor i min absoluta närhet som har varit väldigt sjuka. Och jag har också varit med om svåra svek, berättar hon.
Några av dem har varit svåra att släppa.
– De här smärtsamma minnena hade blivit en del av min identitet, en del av mig. Jag började fundera på dem med en nyfikenhet och en värme. Och undrade om jag faktiskt hade hela bilden, säger hon.
Under de fyra år som hon har arbetat med boken har hon också gått igenom ett inre förlåtelsearbete.
– Jag har gjort en rejäl resa. Man ska inte göra det till något slags positiv psykologi som är lätt. Utan man behöver närma sig med varsamhet och se det med en annan blick.
Det är just det inre arbetet som är grunden för förlåtelsen. Det kan både handla om att förlåta sig själv och att förlåta andra. Eller att inse när man själv kan behöva säga förlåt.
– Signalsystemen inne i en själv gör att man faktiskt känner ånger och det kan finnas en känsla av skuld. Det andra är att man ser eller hör saker utanför. Man ser att någon är ledsen eller drar sig undan eller att man hör det från någon annan.
Efter insikten kan ansvaret ta vid.
– När man faktiskt vet att man har sårat någon i vardagen, hemma eller på jobbet eller vad det nu är för något, är det en stor hjälp att man tar på sig sitt ansvar, säger Anna.
– Nästa steg blir om jag plockar in den andra i det här och då pratar vi om försoning. Det kan ha ett värde om det finns en ömsesidig önskan, tillägger hon.
För att försonas behöver ett förlåt godtas och det är inte alltid möjligt. Det kan handla om mobbning som har skett långt tillbaka i barndomen eller äldre släktingar som redan har gått bort. Förlåtelse och försoning ska inte heller ses som en lösning i alla lägen enligt Anna.
– Givetvis beror det på vad som har hänt. Det är inte lämpligt i en situation där någon har varit våldsam, utan då är det bättre att ta sig därifrån och värna sina gränser. Det är viktigt att förlåtelse inte är samma sak som att vara snäll och gränslös. Det är inte alltid så att man ska försonas med andra, säger hon.
"När man som psykolog använder de här orden gör man skillnad på det vardagliga och det inre arbetet", säger psykologen Anna Derwinger Hallberg om det lilla men viktiga ordet förlåt.
Ofta visar det sig ändå att förlåtelse och försoning är hälsofrämjande. Det kan lösa konflikter mellan människor och påverka konflikter i världen. Ett av exemplen som tas upp i boken är om den politiska fången Nelson Mandela i det apartheidstyrda Sydafrika.
– Hat, ilska, tvivel, sorg och allt möjligt har säkert funnits inom honom. Men när han går ut ur fängelset har han gjort en inre resa som på något sätt har förändrat honom. Det hade så klart fått stora konsekvenser om han hade satt igång och hämnats när han blev president, säger hon.
Hon nämner också ett mer aktuellt exempel, när ärkebiskopen Antje Jackelén förra veckan bad om ursäkt för hur Svenska kyrkan har agerat mot samerna historiskt.
– Sådana symbolhandlingar, om de är genuina, är åtminstone ett allra första steg, säger Anna.
Hon beskriver förlåtelsen som en motsats till hämnden.
– De är ytterligheterna av våra reaktioner på smärta som någon har åsamkat oss, säger hon och hänvisar till hur hämnden ofta är en impulshandling.
– Om ett barn slår en spade i huvudet på ett annat barn, kommer den andras spade hamna på det barnets huvud på en sekund.
Även om hämnden enligt Anna kan fylla ett syfte, så är förlåtelsen en mer långsiktig och hållbar lösning.
– Det är otroligt viktigt att lära barn om förlåtelse och att få medkänsla med varandra, men det betyder inte att vi gör det snabbt och tvingar barn att säga förlåt.
Det kan gälla såväl barn som vuxna.
– Ofta är det inte en som är offer och en som är förövare, utan man behöver snarare lära ut att båda kan ha gjort illa och att det behövs ett ömsesidigt förlåt, förklarar Anna.
Anna Derwinger Hallberg påpekar att de små och slentrianmässiga förlåten också är viktiga för att skapa ett förlåtande samhällsklimat.