Niko Caspers fick med sig teckningar från ukrainska barn, alla med motiv sprungna ut krigets fasor. De kommer så småningom att visas i Visby domkyrka.
Niko är smed av passion och ohejdad vana, som sådan har han kontakt med yrkesbröder runt om i världen.
I våras, sedan Ryssland inlett sitt anfallskrig mot Ukraina, startade nätverket ”Smeder utan gränser” i syfte att kunna hjälpa just smeder i andra länder men också befolkningen i stort.
Detta gjorde att Niko i juli tog sin gamla Citroën från Dalhem, fullastad med förnödenheter, ända in i det krigshärjade landet.
420 mil innan han var hemma på Gotland igen, då som en annan människa än när han for.
– Det är svårt att hantera. Jag sover dåligt om nätterna men nu är jag inne i det här, jag kan inte backa, då skulle jag inte kunna se mig själv i spegeln, säger han.
Bilen fylld, alltså. Med gosedjur, leksaker, ritmaterial och proviant som nudlar, choklad och kaffe.
Första anhalten staden Ivano-Frankivsk i västra Ukraina, nära polska gränsen. Där togs lasten om hand av en logistisk spindel, ingående i smedernas nätverk, som fördelade till barnhem i trakten.
Den gröna Citroënen lastades sedan för färd vidare till Kiev; sovsäckar, mat och en hel svets som därifrån skulle levereras vidare till fronten i öst.
Det var i Kiev, eller snarare under besöken i Butja och Irpin i huvudstadens ytterområden, som Niko Caspers världsbild helt kom att ändras.
– Det hade varit olustigt tidigare, men när jag kom till Butja…det knäckte mig totalt. En hel liten stad utplånad!
I Butja har utbrända civila bilar samlats på hög, som en installation av ondska.
Han visar bilder på sin dator, några av dem ser du här intill.
Ja, du har sett det förr i nyhetsrapporteringen. Sönderbombade hus, ruiner, bråte.
Ungefär så tänkte Niko Caspers. Att han visste vad som väntade.
– Men jag visste ingenting…lukterna, flyglarmen, att se hål i väggen där vanliga människor levt och där leksaker ligger kvar. Det är en förstörelse av civila mål som är obegriplig.
I mitten smeden Volodymyr från Butja som kände igen Niko Caspers från en internationellt smedforum på Facebook.
Men det finns värme också. Alla möten med lokalbefolkningen, långa samtal utan att någon förstod respektive språk – men ändå förstod vartenda ord.
Så nära låg känslorna.
För att inte tala om mötet med smeden Volodymyr i Butja. Närmast osannolikt är det.
– Jag stod där och betraktade ett sönderskjutet hus när det knackade på min axel. ”Är det här du?” sa en okänd person och visade en bild på mig. Han var också smed och hade känt igen mig från en internationell Facebook-grupp!
Som de kramade om varandra, de två. Än i dag blir Niko gråtfärdig bara vid tanken. Tillvaron är verkligen fylld av möten, sådana som faktiskt på sikt också kan förändra världen.
Ett sönderbombad bostadshus i Butja där vanliga människor levde sina liv.
Den 10 september går en ny sändning från Sveriges och Norges smeder till Ukraina, fem minibussar, denna gång finns en komplett smedja med till Volodymyr i Butja.
Hans var utplånad av bomber, snart kan han börja smida igen.
– Ukrainas smeder har en viktig funktion, de jobbar åt armén, smider vägspärrar och liknande, berättar Niko Caspers.
Han själv följer dock inte med denna gång, det har hustrun Mosa-Hanna förbjudit, risken att dödas är stor.
Det gör däremot saker han hoppas samlas in i samband med Smé-rock på Hop Shed Brew i Visby på lördag.
I'm on TV är ett av banden som uppträder på Smé-rock på lördagen.
Antingen 120 spänn i entré eller bidra med gosedjur och förnödenheter. Eller, förstås, båda delarna.
På scen under konsertkvällen, som livestreamas för Ukraina, finns följande uppställning: Toril Snyen Band, Dödsbabs, Roger Karlsson, I’m on TV, Hemström och Novemberavtalet.
Varför gör du det här, Niko?
– För att jag måste, det här har kommit mig så nära. Alla människor som lider och tänk alla barn! Hur kan man inte göra något?
Niko Caspers.